En riktig sorts vän.

Idag har varit en sån dag när jag bara vill skrika och smälla i alla dörrar, för att markera att jag inte tänker vara någon som det är okej att styra över. Alla tummar ner till människor som anser sig vara bättre på grund av ålder och erfarenhet. Visst, i vissa fall kanske det stämmer- men oftast; faktiskt inte. Det har handlat om att vända ryggen till allt och bara låtsas som att det inte betyder något. Men nästa gång- lovar jag att jag tänker visa precis vad jag går för. Jag är inte dum- det vet jag.

Efter jobbet mötte jag upp Louise utanför mig hemma i stan. Vi strosade lite i affärer innan vi beställde in middag och efterrätt på Pauses uteservering. Jag åt supergod sallad med kalkon, drack frappe (inte aaaalls lika god som på San) och snickerskaka till efterrätt. Vi satt i fotöljerna med fleecefiltar tills vi hade skugga, sen strosade vi ner mot hamnen och tog vara på resten av kvällssolen där- i form av massa tjej/jobbprat och skratt. Tack världens bästa Louise för ikväll! 7 arbetsdagar kvar- gaaalet.

Jag vet att jag ser trött ut, men till mitt försvar- jag har jobbat precis hela dagen.