Människors missnöje, är nog den största problematiken i den här världen just nu. Människor som har så otroligt svårt, att glädjas åt andras lycka och framgång. I stort sätt varje dag, möter jag människor som inte kan dra på mungiporna åt rätt håll, för att jag har lyckats med något, eller för att jag är glad. Istället är dessa människor snabba att kunna må bra av ens misslyckanden eller dåliga stunder.
Jag tror att människor som lever på andras sämre stunder eller låga prestationer främst är människor som inte har hittat något sätt att tro på sig själv. Istället för att uppskatta det man själv gör, så känner man sig bättre när någon annan misslyckas. Man höjer sig själv genom att trycka ner andra i sanden. Tragiskt nog, händer detta alldeles för ofta, för att människor med sämre självkänsla och självförtroende ständigt kräver bekräftelse på livet och sina talanger.
Så länge man inte älskar sig själv, så kommer man aldrig att kunna älska någon annan. Man måste alltid börja med sig själv, att lära sig uppskatta sina resultat, sin kropp, och sina förutsättningar, för att kunna glädjas med andra människor när det går bra för dem. Lika väl, som de ska glädjas med dig, när det går bra för dig.
Jag tycker att det är så otroligt tråkigt, att jag på sista tiden verkligen har insett vilka vänner som
är mina vänner, och vilka som inte har varit mina vänner, även fast jag har trott det. Det är tråkigt, att jag i flera år har trott att jag har haft världsstöd i vissa människor, runt omkring mig. Tack och lov, så vet jag i mig själv att dessa människor, inte är värda någon energi. Men det gör så ont i mig, att människor oftast kan välja sina val i livet, och ändå väljer att vara missunsam och egoistisk. Tänk vad världen skulle vara härlig, om vi tillsammans kunde inse, vilken tur vi har som får vara friska och starka människor. Att vi tillsammans kunde skapa en härlig värld, för de människor som inte är friska, och de som behöver våran hjälp.
Det svider att vi istället, går och tänker ner sina klasskompisars kläder, för att våra inte var lika snygga just idag, eller att tjejen på stan hade längre hår, och finare hårfärg. All den energi som vi ödslar när vi trycker ner andra skulle vi istället kunna använda till att föra en bättre värld. Där respekt, acceptera och frihet skulle vara starka ledord, som skulle fungera i praktiken. Det krävs bara vilja, en gemensam vilja.
Människor tänker generellt aldrig längre än ett steg, vi glömmer ofta bort att dagen innan var det vi som hade splitternya snygga jeans, och din "snygga" klasskompis hade slitna mjukisbyxor. Vi glömmer ofta bort att höja oss själva, utan anledning. Det är inte fel, att älska sig själv för att man känner sig extra snygg framför spegeln en morgon. Tänk på det, de dagar världen känns olidligt grå. Kom ihåg, att du förra veckan tyckte att du var klassens eller skolans snyggaste tjej eller kille. Så lovar jag att världen känns ljusare, och anledningarna till att trycka ner sin omgivning blir färre i och med att du har bekräftat och uppskattat dig själv, redan innan skolan eller jobbet.
Ta den stunden framför spegeln, samtidigt som du sminkar dig, fixar håret eller provar kläder, tjej som kille. Le, och tänk att du är värd allting bra i världen idag, och att du kommer stråla som en sol med dina böjda ögonfransar, eller ditt ruffsiga hår. Tänk att du är världens snyggaste, och använd det till din och andras fördel under dagen. Naturligtvis finns det gränser, men sunt förnuft och omtanke går väl artat hand i hand.
Det kanske är bra, att det kommer sådana tankeställare ibland och påminner oss om att vi faktiskt ska vara rädda om varandra, och de vi har nära oss. Jag har iallafall, för andra gången i mitt liv sett väldigt många vänner rasa från min värld, just för att glädjen till andras framgång och lycka är så svår.
Jag har visat vart jag tänker stå, och över min döda kropp så kommer jag aldrig låta någon i min omgivning bestämma vilken väg jag ska gå, eller vilka människor jag ska låta in i min tillvaro. Jag tänker heller aldrig låta människor som skrattar åt mig för att jag väljer min väg, vinna. Det handlar ofta om osäkerhet, och det börjar återigen i oss själva.
"Man måste uppskatta sig själv, även i en grå vardag för att någonsin kunna uppskatta en annan individ"
