Gränser

Av och till så har jag valt att inte skriva något här, ibland av anledningen att jag inte hunnit och ibland av anledningen att alla inte behöver veta vad som sker i mitt liv ständigt. Det är svårt att dra någon gräns om vad som är rimligt att dela med sig av och inte. Visst är det kul att få dela med sig av allt roligt som händer, men ibland vill jag känna att de framgångar jag når, bara är mina- att jag inte behöver skriva ut de här, för er. Och när vi kommer till de jobbiga stunder som uppstår i allas liv, då vill jag helst skriva av mig, för att jag är en sån person som bearbetar när jag skriver, men i samma stund vill jag inte att ni som läser ska läsa om mina dåliga och jobbiga tillfällen.

Så gränsen, vart går den? Förut kändes det enda rätta, så fort jag hade varit med om något så ville jag uttrycka det här, på den tiden när ingen annan än jag hittade hit. Bloggen blev som en dagbok, än mer offentlig idag gent emot vart den stod då. Jag är ingen stor bloggare, och det är inte heller vad jag strävar efter att vara, jag bara älskar att skriva och när jag får inspiration finns det bara ett sätt att uttrycka denna för mig, genom ord. Liksom andra tecknar sin inspiration i konst och färg, genom bilder eller musik. Men hur offentlig behöver lycka och sorg vara, för att inte längre definieras som privat? Jag vill fortsätta skriva här, men tillsvidare och tills jag vet vad jag vill dela med mig av, så tackar jag för mig  en stund. Jag behöver bara leva lite utanför dator och internet ett tag, för livet är så mycket mer.