Jag tänkte att jag kanske kan börja känna igen mig själv om jag gör saker jag mår bra av, fast att jag inte orkar. Ledsen, men inte ens jag är perfekt. Jag skriver sällan om hur jag känner när jag är ledsen här, men det beror på att jag inte har någon anledning att ge er det- och lyckligtvis händer det inte så ofta. Men i morse klev jag upp samtidigt som min Simon, satt mig i köket och åt frukost, sen tvingade jag på mig kläderna, som fick bli tenniskjol och linne från nike, samt mina lunarglides på fötterna. Handledsvikterna lindade jag om handlederna, sen låste jag och promenerade ganska fort till jobbet. Fyrtio minuter senare var jag defintivt piggare OCH gladare, jag var skönt trött i armarna, och benen. Prova att linda vikterna runt fotlederna istället, lite motstånd gör ganska mycket efter några kilometer. Känslan när du tar av vikterna sen är ganska läskig, du känner dig garanterat några kilon lättare ;) Jag kom på jobbet och möttes av goa, glada barn som jag åt frukost tillsammans med. Sen har jag och mina jobbarkompisar (Gud, säger man så? Det lät vuxet) tillbringat hela dagen på Jamtli Historieland med barnen. Vi packade iväg oss med barnen i barnvagnar, lunch och mellanmål i ryggsäckarna och promenerade direkt efter frukost och vi har haft fantastiskt väder hela dagen tills vi gick tillbaka efter mellis.
Efter jobbet fick jag komma hem till en varm famn, och god middag. Vad kan egentligen betyda mer än att få bo tillsammans med den man älskar mest? ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar