Som en dagbok

Den här sommaren bara rusar förbi och jag blir nästan lyrisk över att vilja stanna tiden. Jag trivs i kläderna när jag jobbar och kan komma hem och göra vad som faller mig in. Försöker verkligen njuta av varje sekund som är kvar av sommaren, njuta fullt ut. Jag har dock ett jobb som gör att jag är ganska trött när jag kommer in på gården här hemma. Oftast lyssnar jag på kroppen och gör något stillsamt medan jag ibland försöker hålla mig vaken för att träffa vänner. Just denna vecka är det hamnfestival i stan vilket gör att många vänder hemåt för att träffas och umgås i glada vänners lag. Detta är jättetrevligt och eftersom att vi bor centralt kan vi inte undgå den glada festen som pågår. Jag har hunnit med två middagar nere i hamnen med fullkomligt briljerande mat. Har under andra år inte uppskattat maten speciellt då den känts uppvärmd och inte alls tillagad med kärlek. I år var däremot maten helt grym. Perfekt kött, goda tillbehör och grym service. Bara plus hittills, dock när vädret visade sig från sin bättre sida ikväll, var det aningens svårt att få ett bra bord. Vi lyckades få ett bord precis vid vattnet trots mycket folk och det är alltid trevligt att möta upp gamla vänner under den här vecka, för det är precis det som den här veckan representerar för många. Jag hoppas åtminstone på en hamnmiddag till innan veckan är slut!

Nu ska jag slå ihop datorn och samla sömn inför morgondagen. Jag säger det igen, jag älskar mitt jobb, men det är krävande och kommer så vara. Lärorikt, nyttigt, intressant och fullkomligt underbart. Alla framsteg gläds jag så åt. Sov så gott!

Återhämtningsfas

Efter en intensiv period hamnar jag i någon slags återhämtningsfas, som ofta innebär paus från allt jag inte nödvändigtvis behöver göra. Jag struntar i att träna på morgnarna när jag inte känner för det, jag sätter mig och läser när andan faller på, trots att jag borde dammsuga eller damma någonstans. Jag hoppar över att skriva här, dels för att det inte är nödvändigt men dels också för att jag oftast är helt tom på inspiration efter en intensiv period. Kropp och själ behöver få återhämtning, och detta gör jag bäst genom att vila från mycket. Idag känner jag mig som om jag precis "vaknat" ur denna vila. Naturligtvis har jag jobbat och gjort mycket annat. Men när jag känner suget efter att skriva igen, då vet jag att jag är lugn, sansad och vaken för det som ska komma. Det har gått en och en halv månad sen jag skrev sist, jag var mitt inne i sista rycket för terminen och jobbade heltid samtidigt. Direkt efter terminens slut, vilket sköljde över mig som en enorm lättnad åkte vi till Samos för att ha semester i solen en hel vecka. Detta gjorde susen och jag gjorde inte mycket annat än att läsa böcker, yoga eller annan träning varje dag, blunda på stranden, gå långa promenader och äta goda middagar (jag älskar det grekiska köket!) Hemma igen började jag jobba igen och sen dess har jag haft härliga veckor på jobbet, som dessutom är världens bästa jobb. Det har varit ljuvligt att få komma hem från jobbet och pyssla med det jag verkligen håller varmt om. Mina möbler börjar ta form (och färg), jag pysslar om mina blommor, håller fint hemma på ett helt annat sätt än under terminerna. Jag promenerar mycket och länge när andan faller på, prioriterar goda och bra måltider, vilka annars bara brukar bestå av bra och enkla.. Som ni hör så kom sommaren precis i rätt tid och än, så har jag åtminstone halva sommaren kvar innan termin tre startar. Ikväll ska jag möta upp en god vän för middag på en uteservering. Längtar så efter att skvallra lite! När man blivit vuxen faller det sig inte lika naturligt att regelbundet skvallra så fort något har hänt, i skolan var det lite enklare! Ha ha, men det är väl tur att man blir äldre! Vi får se hur länge tanterna orkar ikväll! :-)