Återhämtningsfas

Efter en intensiv period hamnar jag i någon slags återhämtningsfas, som ofta innebär paus från allt jag inte nödvändigtvis behöver göra. Jag struntar i att träna på morgnarna när jag inte känner för det, jag sätter mig och läser när andan faller på, trots att jag borde dammsuga eller damma någonstans. Jag hoppar över att skriva här, dels för att det inte är nödvändigt men dels också för att jag oftast är helt tom på inspiration efter en intensiv period. Kropp och själ behöver få återhämtning, och detta gör jag bäst genom att vila från mycket. Idag känner jag mig som om jag precis "vaknat" ur denna vila. Naturligtvis har jag jobbat och gjort mycket annat. Men när jag känner suget efter att skriva igen, då vet jag att jag är lugn, sansad och vaken för det som ska komma. Det har gått en och en halv månad sen jag skrev sist, jag var mitt inne i sista rycket för terminen och jobbade heltid samtidigt. Direkt efter terminens slut, vilket sköljde över mig som en enorm lättnad åkte vi till Samos för att ha semester i solen en hel vecka. Detta gjorde susen och jag gjorde inte mycket annat än att läsa böcker, yoga eller annan träning varje dag, blunda på stranden, gå långa promenader och äta goda middagar (jag älskar det grekiska köket!) Hemma igen började jag jobba igen och sen dess har jag haft härliga veckor på jobbet, som dessutom är världens bästa jobb. Det har varit ljuvligt att få komma hem från jobbet och pyssla med det jag verkligen håller varmt om. Mina möbler börjar ta form (och färg), jag pysslar om mina blommor, håller fint hemma på ett helt annat sätt än under terminerna. Jag promenerar mycket och länge när andan faller på, prioriterar goda och bra måltider, vilka annars bara brukar bestå av bra och enkla.. Som ni hör så kom sommaren precis i rätt tid och än, så har jag åtminstone halva sommaren kvar innan termin tre startar. Ikväll ska jag möta upp en god vän för middag på en uteservering. Längtar så efter att skvallra lite! När man blivit vuxen faller det sig inte lika naturligt att regelbundet skvallra så fort något har hänt, i skolan var det lite enklare! Ha ha, men det är väl tur att man blir äldre! Vi får se hur länge tanterna orkar ikväll! :-)