Allt går -tro mig jag vet.

Igår såg jag två människor, två människor som jag beundrar. Som jag varje dag har skänkt en tanke av välmående och lycka till. Dessa två har trots alla motgångar i världen lyckats ta sig tillbaka och framåt. Jag blir stolt när jag vet att jag är en av alla länkar till att det har artat sig så bra. Känslan av att se och känna igen någon på ett helt annat plan än det man sågs på sist, det gjorde mig lycklig. Glädjen och stoltheten spred sig i kroppen på mig, och helst av allt ville jag gå fram och önska de all lycka i världen i framtiden. Men av ren proffisionalitet mötte jag deras blickar och fick uppskattande, varma och förstående blickar tillbaka. En blick som kändes otroligt viktig för mig i dagsläget. Som ett avslut på något jobbigt och något som jag varje dag har tänkt på. Istället för att säga orden till dem, så får jag fortsätta att önska dem lycka i tanken. Nu vet jag ju att det kommer fram ändå. De har hört mig, när jag ovetande om tankeöverföringen bett och önskat varje dag. Jag tror!