Jag ÄR ingen superwoman, men ibland (alldeles för ofta) så glömmer jag bort det. Alla som känner mig, vet så väl att jag helst vill hinna med allting i samma sekund, prestera, och vara effektiv är liksom det jag faller längst för. Men också det som drar mig djupast ner. Idag är en sån där typisk stressdag. Med ton på axlarna, samtidigt som man ska hinna med att trassla ut allting man har att göra och sen genomföra detta. Sitter i sängen och klockan är inte mer än halv 8, och jag är utslagen. Totalt slutkörd i hela kroppen. Tiden går för fort, och jag har egentligen inte någon som helst pejl på vad jag gör, hela jag går på autopilot på dagarna. Och det finns inget värre.
Jag får väll åtminstone ta det som en tröst, att jag hinner uppfatta kroppens signaler och uppmaningar på att jag behöver sakta ner. Och det är sant, det är dags nu att bromsa, på riktigt. Jag ska säga av mig julskyltningen på söndag & ställa in helgens alla planer, alla utom förstaadventsmys på söndagkväll med tjejerna. Jag behöver lugn och ro, tidiga kvällar, serier och pyssla om mig själv.
Jag känner sug efter att ta en kvällspromenad, dessvärre är det så mörkt ute att jag egentligen inte brukar ta några längre promenader ensam. Men jag behöver handla, och det kanske räcker med en trip till Ica Traktören eller Hemköp. Sen ska jag sova på en gång.
Kramar till er
EmiliaSophia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar