Till min goa pappa!

"God morgon världens själar, kroppar och älskvärda. Det är vi. Världens underverk"

Idag vaknar vi upp till alla pappors dag. En dag som sätter värde på alla pappor, oavsett karriär, roll inom familjen och oavsett ansvar och de minnen från barndomen. Alla pappor, och fadersgestalter bör bli hissade till himmelen för att bli visade den uppskattning vi sitter inne med till vår goa pappa. Jag vet, att jag är en av de lyckliga, tillsammans med min lillebror som har fått turen att ha en bra pappa, som alltid, oavsett ålder, situation, lätta eller svåra tider har funnits med i våra liv.

Som liten har jag alltid tagit min pappa förgivet. Det var ju självklart för mig att han alltid skulle finnas med i mitt liv, och alltid sjunga för mig tillsammans med mamma på mina födelsedagar, år efter år. Nu är jag äldre och förstår att man bara har sina föräldrar till låns, och att det inte alls var självklart att jag skulle ha en genomsnäll och toppenbra pappa som liten.

Fars dag för mig är egentligen ingen dag som jag skulle hissa. Detta med tanke på att det ute i Sverige och resten av världen cirkulerar tusentals pappor, som inte ens vet om att de är just pappor, tusentals pappor som har valt att lämna sina barn, tusentals pappor som brukar våld över eller inför sina barn. Vår fars dag definierar inte vilka pappor som ska hissas, utan hissar oavkortat alla pappor, endast för att ha medverkat till ett nytt liv. Utan en tanke på att han senare kanske ändå tagit det nya livet lika snabbt som det kom till världen.

Naturligtvis finns det tusentals pappor som är värda just den här hissningen, den här dagen. Pappor som av olika anledningar mist sitt eller sina barn. Pappor som finns med i sina barns liv som en trygg och stabil förebild. Pappor som utöver allt älskar de sina oövervinnerligt. Och pappor som kanske borde hissas oftare än bara en gång varje år då vi passerar andra söndagen i november.

Min pappa är en av dem. En av de papporna som skulle hissas jämt och ständigt om så kunde ske. Min pappa ska hissas idag, för att han alltid tror på mig. För att han alltid stöttar mig och kämpar för mig. För att han vill mitt bästa, och för att han har lärt mig att bli och framför allt våga vara den jag innerst inne vill vara.

Och samtidigt som vi idag hyllar våra pappor, biologiska eller inte. Så tycker jag att vi ägnar våra tankar till alla de barn och vuxna också, som tvingas eller har tvingats spira och gro utan sin pappa, eller de som har tvingats möta världen och samhället med en fadersgestalt som inte värdigt finns med sitt eller sina barns liv.
Vi får inte blunda för verkligheten. Jag hoppas att vi en dag, kan leva i en värld fri från våld, i en värld där alla barn får bli älskade av sina föräldrar, i en värld där alla får spira och gro som unika blommor. Morgondagen börjar idag.

Men stort grattis till min älskade pappa på fars dag.
Jag älskar dig.

Nu ska jag äta upp min frukost och sen promenera till Ica och handla. Vi hörs senare!