Wintertime

Det snöar och är minus femton grader ute, och det är inte okej i november. Jag har ingen lust att gå ut alls, jag vill tända massa ljus och boka en resa till värmen. Jag ska göra mig iordning och sen ringa några viktiga samtal innan jag tänkte gå en stund i affärer. Igårkväll umgicks jag med fina Rebecca, vi spelade mariokart och hon hade med sig en present, för att visa sin uppskattning, vilka fantastiska vänner jag har. ♥

Ikväll ska jag och Simon umgås med min vän Emilia och hennes kille (som är Simons kompis. Parkväll och i morgon hoppas jag att jag kan åka hem till min älskade familj och äta middag. ♥

Blivit överkörd, accepterat det och rest mig upp igen

Efter världens bästa eftermiddag och kväll igår med fika på Törners med fina Louise (bordet jämte Mark Levengod, för övrigt) och sen skaldjurssoppa till middag och bio med Simon och morgon (hade en dålig start på dagen igår, men någongång är det la min tur också) med min bästa vän Jennie. Svåra saker är nu upprispade igen, men ett steg påväg framåt. Jag är så otroligt glad över att jag har henne vid min sida, jämt. Efteråt åt vi frukost på Törners Café och pratade i några timmar över gott kaffe innan jag gick hem till Simon. Nu är han iväg på något och när han är klar ska vi mötas upp och gå lite i affärer och bara njuta av ledigt.
Igår använde jag mina fruktansvärt snygga leopardmönstrade kilklackar, leopard är underskattat, men så jävla snyggt i lagom mängd och med rätt matchning. Till svarta strumpbyxor, leopardmönstrad tröja med långa ärmar och choklad kofta från Zara. I skorna hade jag vita mormorsstickade sockar, där kanten på sockarna syndes några centimeter upp ur skorna, otroligt snyggt!

Nu ska jag bädda sängen och sen göra mig i ordning. Kramar till all er därute som slåss mot orättvisa, gårdagen gjorde mig galen. Jag är glad över att jag har så fantastiska människor runt omkring mig, min mamma är bäst.

♥ täcket omlott

Tro mig om jag säger att jag är trött nu, inte lite trött i benen för att jag gick hem från jobbet, utan fysiskt trött i hela kroppen, armar, ben, axlar, rygg, mage, ögon, öron, kinder och mentalt helt slut. Jag var på jobbet 6.15 i morse, först på plats (ganska pigg också, faktiskt) sen dess har jag jobbat på i nästan tio timmar utan rast, i ett desperat försök att få sitta ner under lunchen (dvs en kvart med tio barn runt mitt bord) tror ni det gick? Jag klagar inte, men jag får uttrycka mig här. Världens goaste barn hela dagen, jag har varvat på två avdelningar idag och jobbat för tre. Vid fyra var jag så trött att jag nog blundade hela promenaden hem, ha ha. Väl hemma insåg jag i ren panik att jag behövde tvätta, desperat (än en gång) sprang jag ner i tvättstugan, upptäckte till min lättnad att hela kvällen var ledig. Sorterade tvätt och slängde in tvättas med liknande färger- högar i tvättmaskinerna sen föll sig allting eftersom, jag har städat- (vilket jag borde gjort igår, men ändå) och jag har, kalla mig händig eller vad ni vill- lagat min dusch helt själv. Jäklar vilken tid det tog, och vad sjukt irriterad jag insåg att jag kunde bli på en dusch, ha ha. Nu läcker den iallafall inte vatten längre, skönt!

Jag har duschat och tvättat håret, hängt all tvätt, och lagt mig i soffan. Jag har samma känsla som om klockan skulle vara tre på natten, tur för mig är att den bara är strax efter åtta och att jag har en hel natts sömn framför mig innan jag ska jobba igen. I morgon har jag sköna tider, 7-13.30, bara sex och en halv timme. Det värsta är la att jag tycker vanliga åttatimmarsdagar är korta efter mina mördarpass som vikarie. Ha ha.

Efter jobbet i morgon får jag pussa på min finaste igen efter några dagar och så ska jag träffa Louise för fika, vi har inte setts på flera veckor- galet!

Jag älskar den här bilden, så himla härlig känsla.
Bilden är från Santorini, tagen av en grekisk fotograf
(har hans namn någonstans) när jag åker parachute.
Hoppas på en ny solresa inom kort. ♥

And be thankful for all that we have ♥

Jag är hemma efter kvällens extremt roliga och jobbiga träningspass. Hela kroppen känns som spaghetti och jag har fikat avokadosmörgåsar och druckit äppeljuice för att tillföra ny energi. Nu ska jag bara byta om och sen krypa ner under täcket. Jag är helt slut och i morgon börjar jag kvart över sex och jobbar till fyra så jag behöver sömn.

Godnatt ♥

Whisper

Efter en veckas jobb, en lång fredag med nästan tolv timmars arbetsdag så var det ganska skönt att komma hem till tända ljus och middag på bordet. Simon hade lagat supergod middag och efter en dusch och utbytta kläder så kände jag mig som människa igen. Vi mötte upp goa människor under fredagkvällen och dansade tills lamporna tändes i taket. Lördagen tillbringade jag några timmar på café med Jennie och på kvällen gick jag och Simon ut och åt fantastiskt god mat på Athena. Lördagkvällen följdes senare av hyrfilm och godis från Hemmakväll och jag somnade i hans famn klockan tio. Igår träffades vi tre tjejer från gymnasiet och uppdaterade på allas fronter, det känns så himla länge sen som vi gick i samma klass- och det har inte ens gått ett halvår. Efteråt tränade jag & Jennie powerplate (sjukt, vilken träningsvärk jag har idag) och jag avslutade kvällen hand i hand på kvällspromenad och sen hemmagjord pizza i soffan.

Nu är det ny vecka, och måndag igen. Jag har jobbat idag och sen varit och hämtat nycklar inför i morgon. Det är så himla roligt att träffa alla goa barn jämt, ögonen lyser och kropparna bara strålar- vilka människor dom är, helt fantastiska. Själv är jag ganska slut nu, jobbat ute och burit på ett barn i flera timmar som hade feber så nu har jag precis kommit hem- och tanken var att jag skulle städa men jag orkar inte. Ikväll ska jag iallafall träna sen ska jag sova tidigt, öppnar i morgon.

Det känns som att jag jobbar mycket nu, hela jag skriker efter familjen, ledigt och jul nu- samtidigt som allting är så bra så att jag bara vill frysa tiden. På söndag är det iallafall första advent, mys.

Dream a dream

Först skrev jag ett långt inlägg om min lediga dag, om hur skönt det var och hur jäkla underbara människor jag har runt omkring mig hela tiden. Skönt för mig att skriva, lagomt roligt för er att läsa- men oftast så är det det enda vi läser om. Folks vardag, okej det här är en blogg. Men jag är ingen bloggare, jag är en tjej- med gnista för att skriva i alla dess former och uttryck. Skriva för mig är konst, så idag klipper vi bort det inlägget; det enda ni behöver veta är att jag hade en jäkligt härlig ledig onsdag igår, tillsammans med min bästa tjejkompis hela förmiddagen och tillsammans med Honom resten av dagen.
_

Nu andas jag in mode och suktar efter fina klänningar. En äkta dyr nyårsklänning, galaklänningar, smala band, snygga skärningar. Åh, jag dör. Klänningar är underskattade, åtminstone i den stad jag har växt upp i, jag kan nog räkna gångerna jag har använt klänning på fingrarna; på mammas och pappas bröllop, på min studentbal samt min studentdag. Jag önskar att det var mer okej att bära klänning på fest, (då menar jag fina klänningar och inga billiga tyger från kedjor) men i den här staden räknas kjol som väldigt uppklätt. Mera fina klänningstillfällen!

Det blir naturligtvis vad man gör det till & jag hoppas att kommande nyårsafton bjuder på något riktigt extraordinärt. Vad vore en arrangerad fest, med snittar, champagne och dresscode cocktail? I en stuga i fjällen, som en bal på slottet- Jag kommer!

SLUT TJEJ

Måndag, ny vecka, mera jobb och; helt otroligt vad tiden går fort. Hela staden är snötäckt och tycka vad ni vill om det, att det är härligt och fint och allt sånt. Jag kan inte hjälpa att jag hatar det, jag fryser jämt. Jag fryser inne, jag fryser ute, jag fryser om fötterna, om benen och om händerna. Så fortsätter det, ja- jag vet att jag är expert på att gnälla när jag har bestämt mig för att ogilla något. Hit med sommaren!

Jobbat har jag iallafall gjort idag, och i och med det är jag helt slut. Hade det inte varit för alla underbara barn så hade jag nog inte orkat kliva upp varje morgon. Jag är helt matt i hela kroppen, ögonen svider och ansiktet helt trött efter att ha spenderat dagen ute. Det känns iallafall bra att vara hemma nu och känna att det är okej att vara trött. Har egentligen massa att ta i tu med, som att damsuga och vika in tvätt i garderoben samt att diska. Synd bara att det står ett wii anslutet till min tv, det gör liksom att jag inte kommer så långt med städningen.

Ikväll kommer iallafall min fina vän Rebecca hit och vi ska färga mitt hår och sen spela massa tvspel. Nu alla vackra tjejkompisar är det slut på långfikan och shoppingturer, nu för tiden heter det tvspel hemma hos mig. (Skämt åsido) Ha ha.

Det bästa av alla världar

Till alla pappor vill vi ägna den här söndagen, med tårtor, hembakade kakor, blommor, presenter och kramar. Alla pappor som är bäst i världen, alla pappor som är värd varje liten älskvärd fras. Till min pappa vill jag ge några rader här, precis som förra året. Även fast han är bäst varenda dag året om, så är kanske den här dagen då vi uppmärksammar hur fantastiska dom faktiskt är, våra pappor. Oavsett om dom befinner sig i himlen eller på jorden, så älskar vi dom oövervinnerligt. Jag älskar dig pappa.

För att dra sig tillbaka lite och tycka om sig själv, så måste jag faktiskt skriva lite om att det är lite min dag idag också, jag har namnsdag idag och det är lite speciellt iallafall tycker jag, trots att det oftast läggs större vikt vid födelsedagar. Emilia och den fjortonde november har jag iallafall lyckats få stämning och gjort det till en mysig dag i år. I år är jag hemma hos min goa familj, har ätit lång frukost med mamma, promenerat ute i snön med mamma, pappa och hunden och nu har jag bakat en sockerkaka med choklad och vanilj som jag precis satt in i ugnen.

Det kändes så himla gott att komma hem igår, lagom till middag och jag fick umgås med min fina familj, som jag dessvärre inte träffar så ofta längre. Vi åt god middag, pratade och myste framför dansbandskampen tills jag somnade i soffan precis som när jag var mindre. När braskaminen är tänd, ljus brinner överallt och lyktor lyser utanför dörren det är mysigt att komma hit, släppa tid och rum och bara njuta. Tack vare mina föräldrar så känns det som att allting kommer ordna sig ändå, det som har vatt upp och ner ett tag. Jag älskar er, och jag älskar min fantastiska lillebror.
_

I fredags mötte jag Rebecca efter jobbet, vi hade bord på Plaza och pratade över cider i två timmar, även Jens anslöt i vårat sällskap, himla trevligt. Vi skvallrade om gymnasietiden och blev nostalgiska kvällen i ära. Simon hämtade mig och vi bjöd hem Emilia och Tobias till mig, där vi fortsatte en trevlig kväll. Igår myste jag och Simon med Sofia hela dagen, vi promenerade till Max och åt hamburgare. Promenaden i vinteröstersund och strosing i affärer slutade med att vi tittade på sistaminutenresor genom fönstret på en resebyrå och sen landade i soffan lutade mot varandra alla tre. En perfekt lördag, med de allra bästa.

Ikväll ska jag och mamma träna tillsammans på friskis & svettis, och jag överväger faktiskt att säga upp mitt medlemsskap på Step In. Jag har vatt otroligt nöjd med allt omkring, men för mig är det alldeles för mycket pengar att lägga ut just nu, över femtusen kronor per år till bara träning är något jag får prioritera när jag har fast inkomst. Nu ska jag ta ut kakan ur ugnen och snutta på lillhunden en stund.

Jag är beroende

Några klick, sen är det gjort. Orderstatus skickad och en skön känsla sprids i kroppen. Ibland älskar jag internetshopping, jag vet att det är många som tycker att jag inte behöver shoppa fler par skor, men om det får mig att må bra, så satsar jag på det. Nästa vecka kommer en ny skokartong med ett par splitter nya skor, i love it.
Igår fikade jag med en tjejkompis på Törners och på kvällen hade jag och hjärtat myskväll med tacos till middag och tvspel och tända ljus. Vi spelade mariocart på wii som vi har lånat av hans kompisar, så jäkla roligt. Jag är helt frälst. Efter sovmorgon idag så strosade vi lite i stan och sen fikade vi varm choklad som tröst mot snön. Min fina Jennie kom förbi när vi satt och fikade en stund också! Nu ligger S och sover i sängen och jag funderar på att hoppa in i duschen, eller tjuvträna på mariocart. Haha, jag är helt fast.

I morgon ska jag jobba sen möta upp Rebec och en kille som vi gick i samma klass som på gymnasiet för after work. Sen blir det nog en lugn kväll hemmavid!

Du är kärlek för mig

Så snabbt kastades jag in i vardagen igen. Efter att gårdagens hemkomst kändes som julafton. Min favorit hade fixat glass och varma hallon, och vad gör en tjej gladare? Varma hallon är lösningen på alla ekvationer i världen- och att få äta dessa sittandes på kuddar på golvet med vaniljglass och varma brownies förhöjer bara känslan av picnick och mysfaktor ytterligare. Världens goaste. I morse började jag dagen i min favoritfamn, motvilligt klev jag upp och besökte sjukhuset. Med det väntade beskedet att jag måste skrivas ut från barn och över på vuxen, kändes det jobbigt. Varav detta måste jag byta läkare, och min nuvarande läkare har följt mig sen jag var liten- det är klart att förtroendet byggs upp en del och att det är lättare att känna sig trygg som patient. Barnavdelningen och mottagningen har betytt väldigt mycket för mig, framför allt som ett enormt stöd men också som en fristad faktiskt. Efter undersökning så konstaterades det att min medicin var alldeles för låg, och mina värden lika så. Så nu ska jag byta igen. Promenerade hem och köpte med mig frukost hem som jag åt tillsammans med S innan jag åkte på jobbet. Väl på plats där kändes allt lite lättare, lite som att vara barn och inte behöva fokusera på jobbiga saker, åtminstone drogs jag med i alla barns goa glada humör och mådde bättre.

Efter jobbet har jag haft garderobsrensning, så nu skiner min garderob minst sagt, allt det nya hänger upphängt på galjar och det blev välli fint. Dessutom har jag tagit ner min prinsessdröm från väggen och hängt in den i garderoben. Den fina rosa skapelsen har hängt framme sen i oktober förra året, men nu har den gjort sitt på väggen. Lika så mina balskor har jag ställt in i garderoben, det är förvisso det första man ser när man öppnar garderoben men nu känns lägenheten aningen mer stilren, från att ha varit alldeles för tjejig. Framme har jag istället ett nytt svart ljusfat i shiffer med tillhörande fyra glasunderlägg i samma material från butiken Stockhome och i fönstret står tre nya ramar från Granit redo att fyllas med tre mysiga bilder.

Med detta gjort känner jag mig ganska trött idag, hängig över olika sorters besked men ändå trygg i vetskapen om att jag inte är ensam. Mitt hjärta har alltid vatt sitt eget, ibland gör det väldigt ont och det gör mig ledsen, jag hoppas att det blir bättre med ny medicin nu. Stora kramar till alla er där ute som kämpar för något, det enda misstaget är att någon gång ge upp.

Stad och kärlek

Nu sitter jag på x2000 påväg hem, goaste service från taxichauförens sida att hjälpa mig med packningen in på coffeehouse där jag kunde sitta och dricka latte i bruna skinnfotöljer innan tåget gick. Taxi är värt varenda krona om ni frågar mig, jag fick inte ens öppna bildörren själv eller ta ut mina väskor. Lite lyx dör ingen av, speciellt inte efter en helg som innehållit galet mycket cyklande, (så mycket har jag inte trampat på hela sommaren, ha ha) Coffeehouse är jag också supernöjd med, trevlig personal och god latte, det är liksom vad som krävs för att ett café ska få bra betyg av mig, haha.

Så om fyra timmar lite drygt är jag hemma i min lilla stad igen, från Sveriges fjärde största stad till en av dom mindre på bara fyra timmar känns lite konsigt. Men ikväll känns det skönt att komma hem, jag har haft en toppenhelg tillsammans med någon som känns som min syster för att vi har känt varandra sen vi låg i våra mammors magar och sparkade. Vi kan vara hur irriterade som helst på varandra, eller inte komma överens alls i ena stunden, för att i nästa skratta så vi ligger på golvet. Världens skönaste relation, på systervis. Vi har varit med om så mycket tillsammans.

Hemma väntar min lägenhet och fika, packa upp gör jag i morgon efter jobbet. Det känns snabbt att jag är tillbaka i vardagen efter några dagars semester, men nu är det bara en knapp månad kvar tills att Arlanda tar emot oss med öppna armar för att slussa oss ut i världen vidare till London, en hel vecka med shopping, snygga, dyra påsar, Starbuckskaffe och hotellfrukost i en fyrstjärning värld. Jag längtar efter att få spendera massa Londontid tillsammans med en annan av mina bästa tjejkompisar, Jennie.

Jag älskar att vara påväg, att vända ryggen mot Östersund och älska andra städer istället, för att jag är så nyfiken på vad allt annat har att erbjuda och tona upp i. Trots det så tar Östersund emot mig varje gång jag kommer hem, med en speciell känsla som jag tror att Östersund alltid kommer vara ensam om att förmedla. Trygghet blandat med hemmakänsla, som att hitta hem och befinna sig framför elden i braskaminen hemma hos mamma & pappa på jul. Lite den känslan, och det är jag tacksam över. Att Östersund kan kännas som hemma, jag som föraktat denna stad och omedelbart velat flytta efter gymnasiet.

Jag är ju kvar än, och om jag får välja så vill jag vara kvar en stund till, just bara för att få känslan om att jag lever mitt liv, att jag gör rätt val och fattar rätt beslut. Ett år har ingen betydelse om tio år, ej heller om tre. Så Östersund, min trogna hamn, park och gata, tacksamhet visar ingen stad som du, så liten. Om några år bosätter jag mig nog i Stockholm, om allting faller sig rätt i tid och situation, för den är något jag älskar- som stor stad och som den bedårande tempoväxling jag vill ha, jag älskar detta jämte Östersund.
_

Många rader om städer hit, och kärlek dit. Men när jag skriver så är det ni som väljer att läsa, om ni hittar hit. Jag kräver inte uppmärksamheten, utan jag skriver för mig själv, med ord, liknelser och meningar som passar mina tankar och mitt hjärta just här och nu.
Nu ska jag fortsätta läsa en fantastisk bok, den fristående fortsättningen av Elsas mode, denna gång kastas vi in i Elsas värld, och jäklar vilken talang Sofie Fahrman har. Boken är underbar!

Hejdå

Nu har jag strosat runt i Uppsala stad i några timmar på egen hand, fikat på café cappuccino och sen promenerat hem till Cee igen. Hon pluggar idag och jag fick massa tid över att utforska staden på egen hand, det är alltid välli härligt tycker jag faktiskt och idag har solen lyst och staden kryllat av männsikor. Har packat ihop alla saker och beställt taxi till 15.30 till stationen. Så om ca två timmar är jag påväg mot Östersund igen. Ska städa ihop lite och skriva en hejdålapp, hejdå Uppsala, hejdå korridorsliv, hejdå gemensamt kök!

Jag uppdaterar på tåget senare, puss!

Jag föll igen

Man föds och växer upp, antingen passar man in, eller så gör man det inte. Tyvärr i det fallet. Så verkar livet vara trots att det cirkulerar tusentals handlingsplaner om hur fall ska tas i tu med om det uppstår något. I vissa fall lyckas det, i vissa inte. I mitt fall inte. Jag har fått kämpa, inte själv- men utan handlingsplaner, och förstående omgivning. De enda som tycktes förstå mig var mina närmaste, tack och lov. Jag kände att jag inte passade in, eller trivdes i den miljö som var förutbestämd att följa mig tills jag själv kunde välja eller åtminstone påverka.

Sakta men säkert började jag trivas igen, och ännu mer sakta började jag trivas som mig själv. En flera år lång resa, som fått mig att uppskatta allting lite extra, ingenting är för mig, för givet. När jag åkte på språkresa till Malta en sommar som fjorton år, så kände jag att jag älskade det landet, den ön och dess kultur. Mitt Malta fick mig att vidare känna för vissa platser, att uppskatta Östersund för den stad det är, även om den inte ligger mig närmast att vilja bosätta mig i som vuxen. Jag har lärt mig att tycka om den för att den är liten, med sina smultronställen trots allt. Jag har till och med, med åren lärt mig att tycka om den lilla orten tre mil från där jag bor idag, där jag växte upp och lärde mig att gå, prata, cykla och springa. Helt otroligt va?

Det jag egentligen ville komma fram till är att jag känner vart jag vill bo nu, jag har nämnt staden tidigare här. Vissa platser faller man för, andra inte. Idag föll jag för miljonte gången för fina Stockholm. Där jag är anonym, där allting finns och där allting är så jäkla vackert. Dagen har bjudit på en huvudstad i allra vackraste sena höstsol, massor av bra shopping och avslutningsvis god middag i gamla stan. Jag är så otroligt svag för Stockholm, och jag hoppas att jag inom en snar framtid kommer att kunna flytta dit, oavsett om jag får börja med nitton kvadratmeter.

Bilder från idag!
 I morgon åker jag här ifrån 16.37 så innan det ska jag spendera massa tid i Uppsala på egen hand och sen åka tåg hem till världens finaste!

Som är det allra vackraste jag sett

Igår shoppade vi och hängde i höghusen i Flogsta. Vi cyklade hem mitt i natten i frost och diverse kyla. Tår och fingrar var is när jag kröp in under täcket och somnade. Idag har vi tagit vara på min uppsalatid, sett staden via långa promenader och fikat. En fin stad med domkyrka, två torn att se solen spela med. Till middag lagade vi kycklingwok som vi satt länge och pratade och skrattade över, god middag och en av ens bästa tjejkompisar kan inte klinga negativt. Ikväll har vi bara sett massa avsnitt av svts Våra vänners liv och skrattat. Nu ska jag borsta tänderna och sova, i morgon ska vi till mitt älskade Stockholm och shoppa vi åker vid tio. Gissningsvis kommer jag att älska staden igen, igen och igen.

Godnatt. ♥

He kissed me.

Alla mina goa vänner, ett break är precis vad jag behöver ibland. Jag förstår inte, men ständigt så tycker jag att livet går bra, jag jobbar, tränar, äter, sover och har den där lilla, kanske lite för ambitiösa tonen, enligt många. Men det är jag, emiliasophia på topp & den känslan är härlig, efter en stund så överöses jag med "dolda" måsten. Jag måste ta körkort, jag måste veta vad jag vill göra efter jul, jag måste flytta, jag måste de och de.

Just nu känner jag bara, fan vad jobbigt att allting är så jäkla kravbaserat. Ja, jag vill flytta- men vad spelar det för roll om jag flyttar efter jul, eller nästa höst? Ja, jag vill plugga också, men vad spelar det för roll om jag läser kurser i Östersund till att börja med, och fortsätter på annan ord nästa höst? Jag har ingen lust att leva något liv där det är omgivningen som ställer krav på mig, jag vill ställa mina egna krav och känna att jag mår bra samtidigt som målen uppnås.

Jag älskar när jag kommer till insikt med sånna här saker, jag vet ju att jag är så stark att jag klarar av att bestämma över mitt eget liv.
_

Just nu befinner jag mig i Uppsala hos min barndomsvän och har precis ätit sen frukost. Jag kom hit sent igår efter en femtimmars tågresa på egen hand. På något sätt kändes det som att komma hem till henne, likt känslan när vi var små. Hennes rum är superfint och personligt. Hon bor i korridor med gemensamt kök och än så länge så tycker jag att det fungerar bra, även om jag nog inte i första hand skulle vilja bo så. Jag stannar här till måndag, och när Cee har slutat ska vi shoppa. Jag hade en välli fin dag innan jag åkte igår, med strosing i Östersund och tidig middag på en grekisk restaurang, jag fick sällskap till tåget och jag blev pussad hejdå. Nu ska jag torka håret och sen vänta på Cee som ska guida shopping i Uppsala.

Håll mig tills jag reser mig

När jag skriver här, så skriver jag inte allting för uppmärksamhet och kommentarer på alla inlägg. Jag tycker snarare att emiliashine är något att titta tillbaka på, något som jag kan lära mig av och minnas. Naturligtvis skriver jag ibland inlägg som riktas till er som läser också, och jag ser att statistiken är högre nu, än för två år sen. Men för det mesta så är det mina tankar, mina dagar, direkt från hjärta och själ- visserligen inte direktformulerat utan lite snirkligt ibland och knivigt att förstå för utomstående. Men det här är ju mitt ställe, och jag bestämmer.

Och nu har jag inte skrivit på några dagar, jag tänker inte gå in på varför eller något sånt utan bara låta det vara- ibland känner jag att det är ganska skönt att inte alla kan läsa vad jag gör- eftersom jag annars är så duktig att uttrycka mig i ord, vad mina dagar och tankar består av. Man kanske kommer till ett skede där anonymitet ligger före uppmärksamhet och man inte längre har något behov av bekräftelse för det man gör.

Jag erkänner att jag väljer bort jobbiga och tråkiga saker ibland, och skriver hellre om det som är bra. Lika väl som jag ibland kanske väljer att ta med det som är svårt, för att bearbeta det. Jag vill ha en ärlig text som inte döljer känslor, men det är omöjligt att uttrycka allt utan att mötas av starka reaktioner.

Jag vill fortsätta skriva, det är inte det. Jag vet bara inte när, eller hur just nu. Jag har ändå två år i den här bloggen. En berg och dalbana utan dess like, med med- och motgångar lika väl. Det har vatt jobbiga två år- och till viss del är det jobbigt nu också- men jag kämpar, jag försöker att göra det jag vill och framför allt följa mitt hjärta oavsett vad som händer ♥


Jag lever mitt liv, jag är nitton år och bestämmer själv vad som ska hända, förändras och förnyas i mitt liv. Vad jag vill ha kvar, vad jag vill minnas och de jag vill ha nära. Jag säger inte att jag får det jag pekar på, för så är det inte- men jag kämpar ut i fingertopparna för att åstadkomma det jag vill, och min morfar har lärt mig; att ingenting är omöjligt, så länge du vill och du skapar dina förutsättningar.
 
Jag kanske inte skriver här på några dagar, jag måste passa på att leva- för tiden går. Det kan låta konstigt, men tiden vid datorn- vad ger den mig i lycka? Jag älskar att skriva- det gör jag. Men jag älskar mina vänner, min familj och livet så mycket också.
 
Jag hoppas ni som läser tittar in här, för givetvis kommer jag att uppdatera er om vad som händer fortsättningsvis. Men kanske på ett lugnare plan.
_
 
Jag har haft goa dagar bakom mig, och även framför mig. Spenderat dom med människor jag tycker för, och lärt mig att tid är lyckligt. I morgon ska jag jobba efter två dagars ledigt, efter jobbet ska jag ha kvalitétstid med min lilla stjärna Sofia. På torsdag åker jag till min fina barndomsvän för fyra dagar i en helt annan stad, och jag hoppas att någon väldigt betydelsefull kommer att pussa hejdå- och lika krama mig hem när jag återkommer på måndagkväll.
 
"När allting kommer omkring, finns du finns jag, på sidan om en trasig, eller för all del hel väg. Ingen vetandes om framtidens utvisning eller inbjudning. Gå med mig, för alla älskade himlars skull. För vår färd, vi kan inte avsluta denna, innan vi flätat våra händer, dykt mot stjärnor och fantasivärldar. Sagofälten breder ut sig framför våra händer, tittar vi upp ler änglarna för vår skull, jag vet inte älskling. Men det här är aldrig vad jag kunnat känna tidigare, att du så nära skulle komma. Jag vill i famn somna, vakna, skratta, gråta. Jag vill i tvåsamhet finnas dig, och krama dig. För på vilken sida vägen vi än befinner oss, så leder sagofälten oss tillbaka, tillsammans. Det lovar Han."
 
Ett stycke ur något jag har skrivit.
 

Vad jag bryr mig om nu

är att i samma säng, lyssna till samma regn.

Godmorgon, idag har jag en ledig måndag och det känns skönt. Vaknade upp med ont i halsen och huvudet i morse så det passar bra att jag får vara ledig och vila. Om en och en halv timme ska jag möta Jennie. Innan det måste jag äta frukost, göra något åt min hemska look. Håret står åt alla håll och jag kräks på alla kläder. Vill ha ny garderob. Ska nog måla naglarna också för att pigga upp mig. Här sminkar vi över förkyldningar!