Happy new year

Vad duktig man känner sig när man har hunnit med allt man ska göra bara på några timmar och sen upptäcker att man hinner sitta i soffan och mysa innan man ska åka. Jag har packat, och övertygat mig själv om att jag inte har glömt något, jag har städat, duschat och fixat kvällens smink. Nu behöver jag bara hoppa i klänningen och ställa mig i matchande skor så är jag ready to go sen. Väntar in min pojkvän som också ska göra iordning sig innan vi åker dit tillsammans.

Gott nytt år allihopa, och tack för detta. Själv inleder jag det nya året på bästa tänkbara sätt, lämnar Sverige och vintervädret för Egypten på måndag morgon. Sen den 17e januari tar jag klivet ut i universitetsstudier. Här ska pluggas statsvetenskap fram till sommaren. Nya kapitel ska öppnas!

Årets sista dag.

Pigg och utvilad efter en mysig filmkväll med någon man tycker om, lång natt följt av en lång sovmorgon. Min förkyldning känns lite bättre nu när jag har fått sömn. Sitter i soffan och äter frukost och organiserar dagen, funderar i vilken ordning jag ska göra allt. Jag ska packa klart till Egypten efter som vi åker hem till Simons familj i morgon och sen direkt därifrån till Stockholm på söndag, sen ska jag försöka hinna tvätta, duscha, locka håret, sminka mig, städa och helst hinna gå till Simons kompis Martin och hälsa på hans lilla kattunge. Vi får se hur det blir :)

Årets sista dag firar vi ikväll med fantastiskt god tre rätters middag i goa vänners lag, champagne och klänning. Precis som en nyårsafton ska vara. Mys!

Ligger här bredvid min fina pojkvän som tittar på tv medan jag bloggar. Känner mig delvis helt slut på grund av förkyldning och tidiga mornar. Men trots att jag är trött känner jag mig glad, många säger att det är farligt att känna att allting går bra- det är oftast efter ett sånt skede som något dåligt kommer att inträffa. Men det mesta är bra just nu, bitarna är liksom på plats och jag känner mig okej med det. Jag tänker njuta av det så länge det bara går.

Igår var jag och Simon barnvakt till Sofia. Som på två veckor har blitt en jättetuff tjej, som äger allting hon ser och tycker är fint. "Min Mille" "Min stjärna" osv. Vi fikade på Törners, och när vi kom hem hit till min lägenhet så somnade både hon och Simon. Vi hade en supermysig dag. Kvällen tillbringade vi hos Tobbe & Emilia i deras lägenhet. Jag och Emilia satt i köket och spelade alla sorters kortspel vi kunde komma på, medan killarna spelade NHL i vardagsrummet.

Idag mötte jag Emilia för shopping och fika vid tio. Handlade det sista inför Egypten på måndag och sen växlade jag och Simon pengar på Forex. Nu ska vi strax åka och handla mat på Ica Maxi till i morgon. Det är helt galet att det är nyårsafton i morgon, vart har tiden tagit vägen? Det blir en nyårsafton här i stan iallafall, vi startar med trerätters middag hos Tobbe & Emilia, sen får vi se hur kvällen ter sig. Skåla in det nya året ska ska vi iallafall göra.

Lyckan mellan längtan och verkligheten

Jag och Simon har haft sovmorgon, försöker att verkligen inte ställa alarm på min telefon när jag går och lägger mig. Men jag är ett så himla kontrollfreak, jag måste liksom veta när jag vaknar på morgonen. Helt sjukt, och ohälsosamt. På helger och lediga dagar SKA man inte ställa alarm. Jag försöker intala mig det. Igår sa Simon att han skulle väcka mig nio, det kändes så bra att jag somnade utan att ställa alarm, och vaknade 10.18. Och efte rlite panik, så insåg jag att det inte gjorde någonting att han och jag fortfarande sov. Vi är lediga, och jag behöver ta vara på min lediga tid nu. Den försvinner fort nog ändå. Nu har jag iallafall tagit mig upp och hunnit äta frukost tillsammans med min fina pojkvän innan han skulle gå. Jag ska ta tag i städning idag, lägga fram kläder till Egypten och sen ikväll ska jag träna. Klickade hem lite nytt från Nike igår. Hoppas att paketen hinner komma innan fredag, för då åker detta med till utsikten över Sinaiöknen. Nya springskor är iallafall ett av inköpen. Så behövligt, bort med snön nu bara!

Christmas is family

Tre dagar fyllda av käraste återseenden, kramar, godjulönskningar, julklappar och gemenskap har varit vad jag har behövt efter Heathrowdygnen. Jag fick komma hem till min familj, hinna spela första bingon på uppesittarkvällen innan jag somnade i soffan efter att inte ha sovit på 38 timmar. Sov som en prinsessa hemma i familjens soffa och vaknade på julaftonsmorgon av min mammas röst. Jag kan lova er att det var den skönaste känslan på länge, att få vakna upp- och inse att jag var hemma. Vi firade julafton som vanligt, det vill säga med frukost hos min Mormor som lagat supergod tomtegröt, sen träffades vi några familjer ute och drack glögg. Mest lycklig var jag som fick busa med mammas och pappas hund, samt med min nioåriga kusin. Kalle Anka, chokladaskarna och julbordet följdes traditionsenligt även om jag bara åt två sorters lax, ost och fruktsallad. Julklappsöppningen ägde rum sent som halv tio utan tomte, men med så fina tankar bakom de gåvor som gavs mellan. En lyckad julafton, där julklapparna bara var en bonus, det viktigaste och värdefullaste var att få träffa familjen. Jag älskar er.

På juldagen unnade jag mig sovmorgon, eftersom att Heathrowdygnen fortfarande kändes i kroppen. Fick träffa min fina pojkvän igen efter två veckor, och det var underbart. Vi myste och lagade middag tillsammans innan vi anslöt oss till hans kompisar. Tobbe hade fixat bord på Marité och det blev en superlyckad utgång. Tack till Johannes och Desirée för gästvänligheten. Sen har jag och Simon bara njutit av att vara tillsammans igen, idag har vi trängts lite på mellandagsrean innan vi gav upp och handlade solskyddsfaktor tills vi ska åka. Om en vecka befinner vi oss i Egypten. Jag längtar!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska vi fika. Mys!

"Don't worry ladies, it will be over soon, I promise"

En mening som kommer att finnas kvar i mig länge, länge. Det hopp han gav oss, som gjorde att vi inte gav upp. Hans medlidande som avslöjade hans hårda attityd och jobb. Tacka honom för att vi fick komma hem.

Jag har fortfarande inte smält alla intryck, jag vet inte om jag har hunnit tagit in alla dessa än heller. Det kommer nog att ta ett tag att förstå alltihop. Just nu känns allt så otroligt långt bort, fast än att det bara var igår vi satt och slets mellan hopp och förtvivlan.

Lyckan sprider sig fortfarande i kroppen när jag tänker på at få komma hem innan julafton, att få träffa familj och närmaste igen. Jag och Jennie har varit vakna i trettio timmar nu, och det börjar kännas i hela kroppen och i ögonen. Efter att ha gått i samma kläder i princip hela veckan känner vi oss ganska sunkiga och längtar efter dusch hemma. Jag spontanklippte mitt hår hos en jätteduktig frisör vid tio idag här på Arlanda. Så nu är åtminstone mitt hår nytvättat och fönat fint. Vid fem åt vi frukost på FISK där vi satt i flera timmar och göttade oss i svensk frukost, vilken total lycka. Vi som har levt på toast med sylt på i nästan två veckor. Så här nära hem har vi aldrig varit, känns det som.

Vi har suttit och pratat massor, pratat om allt som har hänt, pratat om känslomässiga rollercoasters. Hjälp vilka dygn. Nu får vi åka hem, om allt går som det ska, om ca två timmar. Hoppas att alla förseningar håller sig utom räckhåll denna gång.

Känner mig så överöst över att få träffa min familj igen, och att få höra min pojkväns röst inatt var obeskrivligt skönt. Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig. Nu är det bara tio dagar kvar tills vi åker.

Heathrow and home again, finally.

Jag vet inte om jag är kapabel att skriva några bra meningar eller ord här just nu, läs om ni vill; hopp och förtvivlan, glädje, sorg och besvikelse har stått mig så nära de senaste dygnen att jag är helt matt. Efter en högst minnesvärd shoppingvecka i London överöstes vi med besked vi knappast trodde vi skulle få vara med om. Som tur är har detta inte handlat om att mist någon anhörig eller förlorat dessa till någon sjukdom, utan snarare har vi fått uppleva ett historiskt kaos, på gott och ont. Mest ont denna gång- tyvärr.

Vädret gav sig till känna, vilka oförutsedda, mer eller mindre förändringar det kan ske utöver den mänskliga påverkan att döma. När vår flight i måndagskväll var menat att avgå befann vi oss med knäppta händer och bad om att vi skulle få slippa vänta till den tjugofemte december. SAS hade då bokat om oss till den första lediga flighten som fanns att tillgå, alltså inte förrän, fem dagar senare. Snön hade chockat Europa och fått flyg och tågtrafiken att stå stilla i London, som Paris. Alla flighter var cancelled och vår förtvivlan var utom något i denna värld just då.

Vi skulle inte få fira jul tillsammans med våra familjer, vilket var det som direkt kändes i den onda delen av hjärtat. Hela kroppen skrek efter gemenskap, och vad vore en jul utan denna? Kropp och psyke, så (kanske) fantastisk som den är (vad vet jag?) anpassade sig fort, och förtvivlan övergick i sansad besvikelse, över beskedet och över att behöva stanna natt efter natt för att vänta på nya, kanske mer hoppfull information. Tillslut var det enda som betydde något att få komma hem, inte när.

Information som vi, utan att ljuga inte fick någon alls. All den information vi fick, fick vi genom telefonkontakt med familj och pojkvänner. Någon vi pratade med på Heathrow talade om på måndagen att dom förklaringar han hade fått från SAS på mail, var att förseningarna berodde på askmolnet från Island. Detta skedde i maj/juni- och är ju helt absurt.

Dagarna har gått, och Heathrow har varit kaotiskt, katastrofalt och fruktansvärt. Människor från hela världen har suttit/legat längs efter alla väggar, i alla hörn och varje meter av golvet var täckt med personliga tillhörigheter. I något hörn låg en bebis bredvid sin mamma, på golvet. I ett annat ligger en äldre man och sover, en kvinna utan filtar och i mitten yngre killar och tjejer med fyra underlag och ett flertal filtar. Vad är det för fel på människor? När övertar egoism och överlevnad för moral?

Tredje dagen, splittrad med en fruktansvärd längtan efter familj och pojkvän gav vi oss ut till Heathrow för att än en dag hoppas och be för att få komma hem. Varje gång de svenska biljetterna var slut slets vårat hopp sönder, gång på gång. Lika hysterisk var jag, och vid den näst sista flighten till Stockholm idag skulle gå, ges biljetterna till ett par i femtioårsåldern. Dessa hade väntat.. sen i morse. Klockan två befann dom sig på samma ställe som vi hade stått på i stand by sen i måndags. Att dom kunde ta sina biljetter med gott samvete och låta oss stå kvar, gör ont. Jag ska aldrig bli en sådan människa. SAS och deras system gällde i detta fall inte, när vi tidigare hade hört att prioritet var de som hade väntat längst och de som hade små barn.

Något omänskligare, orättvisare har jag sällan varit med om. Jag klandrar inte personalen på Heathrow, utan beundrar de för deras lugn och all hjälp vi tillslut fick. Men jag undrar hur i hela världen, SAS med sina kända tre bokstäver- KAN, överhuvudtaget göra så.

Jag bröt ihop, och i en mans ögon, så hoppas jag att jag såg något hjärta. För han reserverade två platser åt oss till sista flighten, tack tack tack. Jag hoppas att SAS ersätter allt som vi har behövt lägga ut sen i måndags och att dom ber om ursäkt. Jag vill inte vara nedlåtande, men jag tror ingen som inte har varit där kan föreställa sig hur fruktansvärt det faktiskt var. Atmosfären liknade misär. Jag kan knappt själv tänka klart på det tillbaka.

Nu har vi lyckligtvis landat i Sverige, på Arlanda. Klockan är 04.25 svensk tid och vi ska snart äta frukost innan vi påbörjar vår sista dag på resande fot. Sen hoppas vi att det slutar lyckligt och att vi får åka hem till våra familjer och fira en god jul, och sen att jag får träffa min älskade pojkvän igen.

On Londontime

Nu har jag varit borta i sex dagar från Östersund, och det börjar märkas. Nu tappar både jag och Jennie svenska ord när vi pratar och vi blandar svenska och engelska när vi pratar med varandra. Ha ha. Om det är trötthet eller influenser av ortsbefolkning har jag ingen aning om. Ganska kul har vi åt det ibland iallafall.

Det är helt otroligt vad skönt det har varit att landa i sig själv här, för jag behövde verkligen semester- på riktigt, långt ifrån verklighet med jobb och telefonsamtal. London har vatt grymt, det är det fortfarande. En stad med tempo, möjligheter, en stad med precis allt. Jag har shoppat otroligt mycket och bra, fått den del av shoppingen som Östersund inte kan erbjuda och jag har fått kontrast, det viktigaste.

Idag har nog vatt en av dom mysigaste dagarna, vi tog tunnelbana till Harrods, strosade igenom "harrods bears" och massor av andra saker, fikade på favoriten Starbucks (såklart) innan vi ägnade oss åt att shoppa inredning på Zara Home och Marks & Spencers inredningsavdelning, så himla roligt. Jag har hittat massor hem till min lägenhet. Ikväll åt vi middag på Zizzi som ligger här i närheten, fantastiskt god risotto med kyckling och massa svamp i. Efteråt åkte vi till Hyde Park och Winter Wonderland och strosade runt bland julstämning och glada engelsmän. Vi drack hot chocolate with marsmallows and cream, och kände in stämningen. När vi kommer hem är det bara tre dagar kvar till julafton.

Sex dagar och naturligtvis saknar man varandra på långa avstånd. Jag saknar min familj och jag saknar min pojkvän så himla mycket, på natten mot tisdag landar jag i Sverige igen och på tisdag är jag tillbaka i lilla Östersund, förmodligen mer snötäckt än i denna, där jag just nu befinner mig- stad. Längtar efter att bli mött och kramad på stationen, och jag längtar efter att träffa min fina familj på julafton.

Nu ska jag låta fredagen vara sin egen, jag ska byta om och borsta tänderna. I morgon är vår sista dag på Oxford ;mission cosmethic. I morgon går vårat internetpass ut också, så tills vidare kommer det att vara tyst här till att jag landar på Arlanda.

Mitt lilla hjärta Sofia fyllde förresten två år i förrgår, tiden går så jäkla fort. Gratulerar dig i efterskott här på bloggen och hoppas att din present passade. Du är världens bästa tjej!

Marks & Spencer Dinner

Åter igen när jag skriver är jag trött, vi lämnade Oxford Street till den hysteriska julhandeln idag och beslutade oss för att hänga i Earl's Court. Sånu har vi precis ätit middag i form av plockmat från Marks & Spencer. Räkor, lax, kyckling, feta och hummus på bröd, så gott! Vi dukade upp på sängbordet och drack sparkling water till. Vi blev trötta på restaurangmaten och bestämde oss för att mysa på hotellrummet istället, perfekt mat. Till det har vi lyssnat på julmusik och i övrigt så har vi ägnat dagen åt att promenera runt här i Earl's Court och strosat runt bland salonger, butiker och caféer. Mitt i regnet stannade vi och fikade på Starbucks där vi satt i timmar och bara pratade över varsin stor kopp starbuckslatte och brownie medan vi väntade på uppehåll från himlahållet. Dessvärre höll regnet i sig, så vi trotsade detta och handlade med oss middagen hem. Det blir bara lugnt ikväll med, våra sista dagar ska vi passa på att hinna med lite turistgrejer. Men något Big Ben och Madame Tussauds blir det inte för oss, i morgon ska vi till Harrods och Trafalgar Square. Nu väntar skumbad och hoppas att tvn fungerar annars blir det svtplay typ. Ha ha!

Topshop, i love you.

OH GOD! Jag är helt död, okej- nästan. Topshop (jag älskar det), fika på Starbucks, Zara och avslutningsvis middag på Bella Italia. Nu är vi hemma och klockan är 21.23 i skrivande stund, jag är så trött att jag vill sova på en gång. Ska bara packa upp påsarna och provpacka, vi insåg att det eventuellt kan bli problematiskt att få igen väskorna till hemresan, ha ha. Jag saknar min familj och min pojkvän så mycket, och det känns så konstigt att det bara är några dagar till julafton när jag kommer hem.

Godnatt, från en trött tjej i London!

Just the way you are

Älskade stad, eller åtminstone älskade shopping. Våning efter våning och hela jag bara ryser av välbehag, av synen och doften av dyra märken, designade skyltfönster och lyxen. Lika som jag myser av tempot utanför butikerna längs Oxford, trafiken och möjligheterna. Det finns liksom ingen ände, jag kan inte se den. Till skillnad från Östersund där staden slutar innan den har börjat. Jag har njutit hela dagen, strosat (okej, bestämt klivit) fram och det har inte funnits några gränser alls, ha ha. Vi har ätit på Selfrigdes och bara äventyrat som två tjejkompisaar kan göra. Nu kan vi The Tube och känner oss välli mer local än igår. Nu är vi tillbaka på hotellrummet igen efter shopping sen elva. Fötter och ben är lagomt trötta och för oss bjuder kvällen på hemmakväll, trots att vi blev utbjudna på clubbing. Jag ska bada skumbad, fixa naglarna och beskåda mina nya inköp.

Ha ha, och för att göra er där hemma som läser lite uppiggade så passar jag såklart på att bjuda engelsmännen här på goda skratt, efter dagens insident tvivlar jag på att dessa människor inte somnar gott ikväll med ett leende på sina läppar. Jag, oskiljaktig ur folkmängden down underground blir, jag lovar och understryker attackerad av en fågel. Jag hann inte uppfatta om denne befann sig på marken eller ovan mig, men helt plötsligt fladdrade något (fågeln) alldeles för nära mig, vilket leder till att den livrädda fågeln med sina vingar, nuddar mig och jag skriker och sätter upp armarna över huvudet i försvarspose. Gissa om jag fick en hel tunnelbanestation att skratta inombords förmodligen, och ytterligare några som vågade visa det, där dessa skrattade till nästa tunnelbana kom. Själv dog jag, både dubbelvikt av skratt och i adrenalin av ren chock. Ha ha.

Inte visste vi

..och så landade två tjejer i London, på Heathrow med resväskor, trötta ögon efter knappa timmar sömn på Arlanda i Stockholm, hotellfrukost på Radisson vid 05.00 innan flygresan. Nu har vi ägnat dagen åt tunnelbana, promenader, tidig middag och tvtittning. Idag är det lucia, och ja hoppas att det gick bra för mina änglar att sången värmde det kalla Östersund.

Igår innan vi åkte gratulerade jag och Simon, Sofia som fyller två år på onsdag. En supersöt liten kappa i brunt mjukt material med luva och knappar hade vi valt och väl där bjöds det på fika och vi fick umgås massor med den goa lilla tjejen. Jäklar vad tiden går fort, hon låg nyss i min famn och var två veckor. Simon följde med mig till tåget och pussade och kramade mig hejdå, så att jag skulle klara mig tills jag kommer hem till Östersund igen, han är finast i världen.

Nu ska vi sova, klockan är bara 17.47 här men med tanke på sömnbristen så laddar vi batterierna för shopping på Oxfort Street i morgon. Jag har längtat!

Godnatt.

Semester ska firas

Kroppen har ställt in sig på semestermood och jag har idag jobbat min sista dag innan ca två veckors semester. Som jag har längtat efter denna dag, i flera veckor tillsammans med alla goa barn på förskolan har jag tillbringat nästan tio timmar idag, det var jag som öppnade i morse, låste upp och steg in i ett alldeles tyst hus, släckta lampor och ihopplockade leksaker i fönster, längs hyllor och väggar. Jag tände julstjärnorna i fönstren, lät julgranen lysa, och ljusslingorna gå i sin takt medan jag åt frukost med fritidsbarnen innan jag skickade iväg dom till skolan, sen droppade mina små in en efter en. Jag slutar aldrig att bli imponerad över att en tvååring kan sjunga luciasångerna utantill eller att denne har en invecklad konversation med sin ettåriga kompis vid sidan på låtsassvenska, men ändå helt fantastiskt. De förstår varandra likt inga andra och ger så, hopp för världen med sina ljusa röster.

Klockan fyra slutade jag och hemma väntade världens finaste pojkvän, jag lagade middag till oss, god fisk som jag stekte, som vi åt med ris och hummersås. Efter middagen har vi bara legat på sängen och pratat och myst, jag har njutit av att jag har semester och vi somnade båda två. Nu är Simon på träning och jag ska diska undan middagen och börja packa, när han kommer hem ska vi fika varma mackor. Det ska bli skönt att få umgås med honom utan massa jobb i helgen. Hela lördagen har vi planerat tillsammans. I morgonkväll ska jag på after work med min fina vän Emilia, en Emilia&Emiliakväll kan bara sluta bra. I övrigt är i morgon en checkdag, har massor att göra. Banken, tvätta osv.

SATC

Sitter ihopkurad i sängen med fleecefilten framför första avsnittet på säsong ett av sex and the city, jag vet inte hur många gånger jag har sett alla säsonger nu, men det spelar ingen roll, trots att jag kan dom utantill så är det lika fantastiskt varje gång. Jag skrattar och gråter alltid till samma scener, hoppas och ber vid samma ställen oavsett väder ute, säsong, årstid eller humör. Sex and the city är nog det bästa av en tjejs värld bland serier, livsstilar och gemenskap.

Because of you, i love you

Tisdag den sjunde december, tiden går så himla fort. Helt plötsligt har jag jobbat nästan sex månader på fyra olika förskolor, flera olika avdelningar, med hundratals underbara barn. Jag blir nästan lite tårögd när jag tänker på att det är många av dessa små liv jag aldrig kommer att få se igen. Alla är så goa, på sina egna sätt, olika ut i fingertopparna och varje barn strålar så fint. Just nu har jag fattat beslut, och dragit ner på allt jobb. Jag har två ställen som prioritet nu, nästa termin är så gott som planerad och jag känner mig bara tacksam över att få ta ytterligare ett steg upp, och göra något som jag har drömt om. Tungt kanske vissa tycker, helt fantastiskt tycker jag. Livet måste gå vidare på något sätt, trots att det man gör, ibland är fantastiskt fullständigt och så viktigt. Men jag har känt att jag verkligen givit all in all tid på jobb, jag har vuxit av att möta "vuxenvärlden på riktigt" fått lära mig enormt mycket och fått chanser att visa vad jag kan. Nu är det dags att gå vidare snart- januari, nytt år och nya utmaningar. Klyschigt men sant.

Sen sist jag skrev har jag förutom att fatta beslut hunnit baka pepparkakshjärtan, tillsammans med världens finaste. Hjärtan i olika storlekar som nu fungerar som prydnad i en glasburk stående på köksbordet. Så fint och julmysigt. Idag har jag ägnat dagen åt att prata London med Jennie över lunch på Pause, det är galet nära nu och vi är supertaggade, det kommer förmodligen bli den bästa veckan någonsin inom Londons väggar med shopping, restaurangmiddagar, hotellfrukostar, nattliv och starbuckskaffe. Nu är Simon på träning och jag ska passa på att städa och mysa ner mig i soffan framför SATC, i morgon ska jag jobba för Bettan som har blitt sjuk och vaccinera mig, hålla tummarna för att hon kryar på sig så att jag får vara ledig torsdag och fredag!

Nu ska jag ta tag i städningen och sen ta en lång varm dusch och lyssna på julmusik.

I vår stad

I skrivande stund, andra advent har jag fikat och diskat undan alla glas från igår, en lördag som bjöd på julmarknad tillsammans med mamma och sen middag med simon vidare för några glas med han och några av hans kompisar. Vi hade bord på fina SOLO till dom stängde och killarna drack öl medan jag beställde cosmopolitan. Idag har vi sovit länge, strosat runt i söndagsöppna affärer, handlat pepparkaksformar och kavel (vilket jag aldrig trodde jag skulle behöva göra, haha- här ska bakas pepparkakshjärtan i veckan) fikat på Törners och bara myst hemma. Vi gick en liten promenad i vinterkylan också, innan vi landade i soffan igen. Nu sitter vi här, och jag i mitt nya favoritplagg, (okej, det är simons nya tröja egentligen) men världens härligaste stickade tröja, lagomt oversize på mig och supermysig, första och andra ljuset i adventljusstaken brinner fint och allt känns sådär himla gött, det enda som saknas nu är en värmande brasa, men vi får nöja oss med tända ljus.

En vecka kvar tills jag och min fina vän Jennie lämnar Östersund och Sverige för Londons shoppinggator, i 8 hela dagar, det kommer bli helt fantastiskt. Det är mycket som är fantastiskt just nu, först väntar en fullspäckad vecka, bankärenden, sjukhusbesök, vaccination och packning.

Jag älskar fredagkvällar

En fredagkväll av allra mysigaste, efterlängtade slag. Har bara njutit av att det är helg, tänt ljus överallt, lagat och ätit god middag med Simon, hyrt film och dukat fram hundra kilo godis och choklad och iskall ramlösa till efterrätt i soffan. Det har vatt en hektisk vecka, med tidiga kvällar för att orka med tidiga mornar, i morgon slipper jag kliva upp och jobba, i morgon ska jag tillbringa lördagen med min fina fina mamma på julmarknad på Jamtli, mor och dottertradition trots kylan som brukar hägra år efter år.

Nu ska jag inta liggande postition igen, jäklar- vilken vecka det har varit. Jag är helt slut!

Jag är lyckligt lottad

Vilket sug jag fick, efter att titta in på min kaffedekorerade blogg och skriva några rader. Det har hänt mycket sen jag skrev sist, helgen som var umgicks jag och Simon med Emilia och Tobbe i Gällö, killarna lagade god middag och sen spelade vi monopol tills vi somnade i sofforna. På lördagen åt Simon och jag frukost hemma hos honom innan han hade match. På kvällen åt vi middag hemma hos min familj och myste framför julfilmen Tomten är far till alla barnen och kände in en början på julstämning.

Första advent och första ljuset tänt inleddes med julskyltning här i Östersund, hand i hand med honom som jag tycker så himla mycket om, vi strosade runt i affärer, tittade i skyltfönster, kände doften av tunnbröd som såldes på marknaden runt granen på torget och hörde slädklockan från häst och tomte. Hemma på kvällen adventpyntade jag i fönstret och gjorde plats för adventljusstaken under tvn.

Den här veckan har vatt två dagar ledigt efter lite oklarheter, men måndag och tisdag njöt jag av ledigt och sen har jag jobbat onsdag och torsdag. Igår efter jobbet åt jag middag med min prinsessa Sofia på Törners, världens goaste lilla tjej tackade för maten och förklarade att hon ville ha efterrätt. ♥ Resten av kvällen kollade jag och Simon på bandy i Torvalla, missplacerade hejade vi på Brunflo på Opes läktare för att Simon ville se målen. Visserligen höll jag med efter en stund, men innan han hade övertalat mig om att det var bäst att sitta i motståndarpubliken, ha ha. Brunflo vann iallafall snyggt och sen åkte vi hem och sov.

Idag har dagen bara bestått av handdesinfektion och handtvättning i princip. Fler och fler barn blir sjuka av vattnet och även personal så jag jobbar för tre på dagarna ungefär, och det känns. Jag är helt slut, vi åt god kycklingwok till middag sen har inte rest mig upp ur soffan sen Simon åkte på träning. Nu ska jag duscha och sen sova, öppnar i morgon, sen jobbar jag till tolv innan jag byter ställe och jobbar till fyra innan det är helg. ♥