Passa in- dagens funderare

Helt slut (i huvudet) efter en lång föreläsning om akut skadeomhändertagande. Visserligen otroligt intressant och nödvändigt, så inget ont om detta, bara att mitt lilla huvud och min kropp inte alls är van att sitta still hela dagarna. Cykeln till och från skolan gjorde det hela lite bättre, och på lunchen promenerade jag ner till lillebrors lägenhet och åt min medhavda lunch. Så lite frisk luft har jag fått trots allt, har suttit hemma och läst från att jag kom hem och sen när Simon kom hem har vi suttit och pratat över middagen. Nu är han och spelar match och jag funderar på att gå och se sista halvleken, för att få i mig lite mer frisk luft och för att röra på benen, dessutom är jag ju en välli bra flickvän om jag vill titta när han spelar fotboll, eller hur? :)

Jag har funderat lite över skillnaden mellan gymnasiestudier och universitetsstudier- hur klassen skiljer sig och så vidare. Jag blir lite besviken när jag ser att det fortfarande är lika viktigt att passa in (att vara som alla andra), i gymnasiet har väl alla mer eller mindre känt att hänger man inte med i trendsvängarna så är man lite efter. I min klass, framför allt tjejerna (nu menar jag inte alla, och jag hoppar inte på någon, allt är upp till var och en!) är så himla måna om att passa in. Alla är klädda nästan identiska, i samma stil och så kommer jag i mina svarta (för att tillägga, otroligt sköna och snygga) byxor från nike och min favorittröja från adidas. Comfortabla kläder som ändå passar till vardags. Förstår ni kontrasten? Jag har slutat bry mig för länge sen om vad andra tycker, jag kan inte ändra på mig bara för att någon annan anser det.

En annan sak, som i mina ögon är både komiskt och faktiskt lite tråkigt eller omoget, hur jag nu ska uttrycka mig utan att attackera någon. Jag har valt utifrån att jag för det första inte tycker att det är hälsosamt, att dricka alkohol nonstop i två veckor på det som kallas nollning. (Första kvällen skrattade tvåorna åt mig, för att jag var nykter)Ingen kropp är skapad för att ta till vara på så många procent alkohol, för det andra att jag (visst, gärna tar några glas med mina vänner ibland) men inte anammar konceptet att lära känna varandra genom att dricka tills man stupar och sen prata om det i baksmälla och få detta att bli det "gemensamma".

I och med att jag har prioriterat bort detta, så har många redan visat att jag har valt det. Många pratar inte med mig, (överlag så tror jag att detta gäller mest tjejer faktiskt) för att jag inte har vatt med på dessa fester, men ändå så går vi i samma klass. Visst är det tråkigt? Är det detta vad som kallas gemenskap, att öppna en cider tillsammans? Jag är helt och hållet fast vid att trots att man inte vill dricka alkohol, så kan man lära känna varandra. Det gäller att vara stark, och kunna stå för det man tycker, om någon vill skratta åt mig för att jag inte dricker, vad tyder det på då? Jag antar att det är fler än jag som känner så här! Våga vara dig själv, då kommer du längst :)

Här kommer en dagens EmiliaSophia. Nu ska jag kila upp till fotbollsplanen och titta på baby när han spelar, kramar till er!