Happy new year

Vad duktig man känner sig när man har hunnit med allt man ska göra bara på några timmar och sen upptäcker att man hinner sitta i soffan och mysa innan man ska åka. Jag har packat, och övertygat mig själv om att jag inte har glömt något, jag har städat, duschat och fixat kvällens smink. Nu behöver jag bara hoppa i klänningen och ställa mig i matchande skor så är jag ready to go sen. Väntar in min pojkvän som också ska göra iordning sig innan vi åker dit tillsammans.

Gott nytt år allihopa, och tack för detta. Själv inleder jag det nya året på bästa tänkbara sätt, lämnar Sverige och vintervädret för Egypten på måndag morgon. Sen den 17e januari tar jag klivet ut i universitetsstudier. Här ska pluggas statsvetenskap fram till sommaren. Nya kapitel ska öppnas!

Årets sista dag.

Pigg och utvilad efter en mysig filmkväll med någon man tycker om, lång natt följt av en lång sovmorgon. Min förkyldning känns lite bättre nu när jag har fått sömn. Sitter i soffan och äter frukost och organiserar dagen, funderar i vilken ordning jag ska göra allt. Jag ska packa klart till Egypten efter som vi åker hem till Simons familj i morgon och sen direkt därifrån till Stockholm på söndag, sen ska jag försöka hinna tvätta, duscha, locka håret, sminka mig, städa och helst hinna gå till Simons kompis Martin och hälsa på hans lilla kattunge. Vi får se hur det blir :)

Årets sista dag firar vi ikväll med fantastiskt god tre rätters middag i goa vänners lag, champagne och klänning. Precis som en nyårsafton ska vara. Mys!

Ligger här bredvid min fina pojkvän som tittar på tv medan jag bloggar. Känner mig delvis helt slut på grund av förkyldning och tidiga mornar. Men trots att jag är trött känner jag mig glad, många säger att det är farligt att känna att allting går bra- det är oftast efter ett sånt skede som något dåligt kommer att inträffa. Men det mesta är bra just nu, bitarna är liksom på plats och jag känner mig okej med det. Jag tänker njuta av det så länge det bara går.

Igår var jag och Simon barnvakt till Sofia. Som på två veckor har blitt en jättetuff tjej, som äger allting hon ser och tycker är fint. "Min Mille" "Min stjärna" osv. Vi fikade på Törners, och när vi kom hem hit till min lägenhet så somnade både hon och Simon. Vi hade en supermysig dag. Kvällen tillbringade vi hos Tobbe & Emilia i deras lägenhet. Jag och Emilia satt i köket och spelade alla sorters kortspel vi kunde komma på, medan killarna spelade NHL i vardagsrummet.

Idag mötte jag Emilia för shopping och fika vid tio. Handlade det sista inför Egypten på måndag och sen växlade jag och Simon pengar på Forex. Nu ska vi strax åka och handla mat på Ica Maxi till i morgon. Det är helt galet att det är nyårsafton i morgon, vart har tiden tagit vägen? Det blir en nyårsafton här i stan iallafall, vi startar med trerätters middag hos Tobbe & Emilia, sen får vi se hur kvällen ter sig. Skåla in det nya året ska ska vi iallafall göra.

Lyckan mellan längtan och verkligheten

Jag och Simon har haft sovmorgon, försöker att verkligen inte ställa alarm på min telefon när jag går och lägger mig. Men jag är ett så himla kontrollfreak, jag måste liksom veta när jag vaknar på morgonen. Helt sjukt, och ohälsosamt. På helger och lediga dagar SKA man inte ställa alarm. Jag försöker intala mig det. Igår sa Simon att han skulle väcka mig nio, det kändes så bra att jag somnade utan att ställa alarm, och vaknade 10.18. Och efte rlite panik, så insåg jag att det inte gjorde någonting att han och jag fortfarande sov. Vi är lediga, och jag behöver ta vara på min lediga tid nu. Den försvinner fort nog ändå. Nu har jag iallafall tagit mig upp och hunnit äta frukost tillsammans med min fina pojkvän innan han skulle gå. Jag ska ta tag i städning idag, lägga fram kläder till Egypten och sen ikväll ska jag träna. Klickade hem lite nytt från Nike igår. Hoppas att paketen hinner komma innan fredag, för då åker detta med till utsikten över Sinaiöknen. Nya springskor är iallafall ett av inköpen. Så behövligt, bort med snön nu bara!

Christmas is family

Tre dagar fyllda av käraste återseenden, kramar, godjulönskningar, julklappar och gemenskap har varit vad jag har behövt efter Heathrowdygnen. Jag fick komma hem till min familj, hinna spela första bingon på uppesittarkvällen innan jag somnade i soffan efter att inte ha sovit på 38 timmar. Sov som en prinsessa hemma i familjens soffa och vaknade på julaftonsmorgon av min mammas röst. Jag kan lova er att det var den skönaste känslan på länge, att få vakna upp- och inse att jag var hemma. Vi firade julafton som vanligt, det vill säga med frukost hos min Mormor som lagat supergod tomtegröt, sen träffades vi några familjer ute och drack glögg. Mest lycklig var jag som fick busa med mammas och pappas hund, samt med min nioåriga kusin. Kalle Anka, chokladaskarna och julbordet följdes traditionsenligt även om jag bara åt två sorters lax, ost och fruktsallad. Julklappsöppningen ägde rum sent som halv tio utan tomte, men med så fina tankar bakom de gåvor som gavs mellan. En lyckad julafton, där julklapparna bara var en bonus, det viktigaste och värdefullaste var att få träffa familjen. Jag älskar er.

På juldagen unnade jag mig sovmorgon, eftersom att Heathrowdygnen fortfarande kändes i kroppen. Fick träffa min fina pojkvän igen efter två veckor, och det var underbart. Vi myste och lagade middag tillsammans innan vi anslöt oss till hans kompisar. Tobbe hade fixat bord på Marité och det blev en superlyckad utgång. Tack till Johannes och Desirée för gästvänligheten. Sen har jag och Simon bara njutit av att vara tillsammans igen, idag har vi trängts lite på mellandagsrean innan vi gav upp och handlade solskyddsfaktor tills vi ska åka. Om en vecka befinner vi oss i Egypten. Jag längtar!

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska vi fika. Mys!

"Don't worry ladies, it will be over soon, I promise"

En mening som kommer att finnas kvar i mig länge, länge. Det hopp han gav oss, som gjorde att vi inte gav upp. Hans medlidande som avslöjade hans hårda attityd och jobb. Tacka honom för att vi fick komma hem.

Jag har fortfarande inte smält alla intryck, jag vet inte om jag har hunnit tagit in alla dessa än heller. Det kommer nog att ta ett tag att förstå alltihop. Just nu känns allt så otroligt långt bort, fast än att det bara var igår vi satt och slets mellan hopp och förtvivlan.

Lyckan sprider sig fortfarande i kroppen när jag tänker på at få komma hem innan julafton, att få träffa familj och närmaste igen. Jag och Jennie har varit vakna i trettio timmar nu, och det börjar kännas i hela kroppen och i ögonen. Efter att ha gått i samma kläder i princip hela veckan känner vi oss ganska sunkiga och längtar efter dusch hemma. Jag spontanklippte mitt hår hos en jätteduktig frisör vid tio idag här på Arlanda. Så nu är åtminstone mitt hår nytvättat och fönat fint. Vid fem åt vi frukost på FISK där vi satt i flera timmar och göttade oss i svensk frukost, vilken total lycka. Vi som har levt på toast med sylt på i nästan två veckor. Så här nära hem har vi aldrig varit, känns det som.

Vi har suttit och pratat massor, pratat om allt som har hänt, pratat om känslomässiga rollercoasters. Hjälp vilka dygn. Nu får vi åka hem, om allt går som det ska, om ca två timmar. Hoppas att alla förseningar håller sig utom räckhåll denna gång.

Känner mig så överöst över att få träffa min familj igen, och att få höra min pojkväns röst inatt var obeskrivligt skönt. Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig. Nu är det bara tio dagar kvar tills vi åker.

Heathrow and home again, finally.

Jag vet inte om jag är kapabel att skriva några bra meningar eller ord här just nu, läs om ni vill; hopp och förtvivlan, glädje, sorg och besvikelse har stått mig så nära de senaste dygnen att jag är helt matt. Efter en högst minnesvärd shoppingvecka i London överöstes vi med besked vi knappast trodde vi skulle få vara med om. Som tur är har detta inte handlat om att mist någon anhörig eller förlorat dessa till någon sjukdom, utan snarare har vi fått uppleva ett historiskt kaos, på gott och ont. Mest ont denna gång- tyvärr.

Vädret gav sig till känna, vilka oförutsedda, mer eller mindre förändringar det kan ske utöver den mänskliga påverkan att döma. När vår flight i måndagskväll var menat att avgå befann vi oss med knäppta händer och bad om att vi skulle få slippa vänta till den tjugofemte december. SAS hade då bokat om oss till den första lediga flighten som fanns att tillgå, alltså inte förrän, fem dagar senare. Snön hade chockat Europa och fått flyg och tågtrafiken att stå stilla i London, som Paris. Alla flighter var cancelled och vår förtvivlan var utom något i denna värld just då.

Vi skulle inte få fira jul tillsammans med våra familjer, vilket var det som direkt kändes i den onda delen av hjärtat. Hela kroppen skrek efter gemenskap, och vad vore en jul utan denna? Kropp och psyke, så (kanske) fantastisk som den är (vad vet jag?) anpassade sig fort, och förtvivlan övergick i sansad besvikelse, över beskedet och över att behöva stanna natt efter natt för att vänta på nya, kanske mer hoppfull information. Tillslut var det enda som betydde något att få komma hem, inte när.

Information som vi, utan att ljuga inte fick någon alls. All den information vi fick, fick vi genom telefonkontakt med familj och pojkvänner. Någon vi pratade med på Heathrow talade om på måndagen att dom förklaringar han hade fått från SAS på mail, var att förseningarna berodde på askmolnet från Island. Detta skedde i maj/juni- och är ju helt absurt.

Dagarna har gått, och Heathrow har varit kaotiskt, katastrofalt och fruktansvärt. Människor från hela världen har suttit/legat längs efter alla väggar, i alla hörn och varje meter av golvet var täckt med personliga tillhörigheter. I något hörn låg en bebis bredvid sin mamma, på golvet. I ett annat ligger en äldre man och sover, en kvinna utan filtar och i mitten yngre killar och tjejer med fyra underlag och ett flertal filtar. Vad är det för fel på människor? När övertar egoism och överlevnad för moral?

Tredje dagen, splittrad med en fruktansvärd längtan efter familj och pojkvän gav vi oss ut till Heathrow för att än en dag hoppas och be för att få komma hem. Varje gång de svenska biljetterna var slut slets vårat hopp sönder, gång på gång. Lika hysterisk var jag, och vid den näst sista flighten till Stockholm idag skulle gå, ges biljetterna till ett par i femtioårsåldern. Dessa hade väntat.. sen i morse. Klockan två befann dom sig på samma ställe som vi hade stått på i stand by sen i måndags. Att dom kunde ta sina biljetter med gott samvete och låta oss stå kvar, gör ont. Jag ska aldrig bli en sådan människa. SAS och deras system gällde i detta fall inte, när vi tidigare hade hört att prioritet var de som hade väntat längst och de som hade små barn.

Något omänskligare, orättvisare har jag sällan varit med om. Jag klandrar inte personalen på Heathrow, utan beundrar de för deras lugn och all hjälp vi tillslut fick. Men jag undrar hur i hela världen, SAS med sina kända tre bokstäver- KAN, överhuvudtaget göra så.

Jag bröt ihop, och i en mans ögon, så hoppas jag att jag såg något hjärta. För han reserverade två platser åt oss till sista flighten, tack tack tack. Jag hoppas att SAS ersätter allt som vi har behövt lägga ut sen i måndags och att dom ber om ursäkt. Jag vill inte vara nedlåtande, men jag tror ingen som inte har varit där kan föreställa sig hur fruktansvärt det faktiskt var. Atmosfären liknade misär. Jag kan knappt själv tänka klart på det tillbaka.

Nu har vi lyckligtvis landat i Sverige, på Arlanda. Klockan är 04.25 svensk tid och vi ska snart äta frukost innan vi påbörjar vår sista dag på resande fot. Sen hoppas vi att det slutar lyckligt och att vi får åka hem till våra familjer och fira en god jul, och sen att jag får träffa min älskade pojkvän igen.

On Londontime

Nu har jag varit borta i sex dagar från Östersund, och det börjar märkas. Nu tappar både jag och Jennie svenska ord när vi pratar och vi blandar svenska och engelska när vi pratar med varandra. Ha ha. Om det är trötthet eller influenser av ortsbefolkning har jag ingen aning om. Ganska kul har vi åt det ibland iallafall.

Det är helt otroligt vad skönt det har varit att landa i sig själv här, för jag behövde verkligen semester- på riktigt, långt ifrån verklighet med jobb och telefonsamtal. London har vatt grymt, det är det fortfarande. En stad med tempo, möjligheter, en stad med precis allt. Jag har shoppat otroligt mycket och bra, fått den del av shoppingen som Östersund inte kan erbjuda och jag har fått kontrast, det viktigaste.

Idag har nog vatt en av dom mysigaste dagarna, vi tog tunnelbana till Harrods, strosade igenom "harrods bears" och massor av andra saker, fikade på favoriten Starbucks (såklart) innan vi ägnade oss åt att shoppa inredning på Zara Home och Marks & Spencers inredningsavdelning, så himla roligt. Jag har hittat massor hem till min lägenhet. Ikväll åt vi middag på Zizzi som ligger här i närheten, fantastiskt god risotto med kyckling och massa svamp i. Efteråt åkte vi till Hyde Park och Winter Wonderland och strosade runt bland julstämning och glada engelsmän. Vi drack hot chocolate with marsmallows and cream, och kände in stämningen. När vi kommer hem är det bara tre dagar kvar till julafton.

Sex dagar och naturligtvis saknar man varandra på långa avstånd. Jag saknar min familj och jag saknar min pojkvän så himla mycket, på natten mot tisdag landar jag i Sverige igen och på tisdag är jag tillbaka i lilla Östersund, förmodligen mer snötäckt än i denna, där jag just nu befinner mig- stad. Längtar efter att bli mött och kramad på stationen, och jag längtar efter att träffa min fina familj på julafton.

Nu ska jag låta fredagen vara sin egen, jag ska byta om och borsta tänderna. I morgon är vår sista dag på Oxford ;mission cosmethic. I morgon går vårat internetpass ut också, så tills vidare kommer det att vara tyst här till att jag landar på Arlanda.

Mitt lilla hjärta Sofia fyllde förresten två år i förrgår, tiden går så jäkla fort. Gratulerar dig i efterskott här på bloggen och hoppas att din present passade. Du är världens bästa tjej!

Marks & Spencer Dinner

Åter igen när jag skriver är jag trött, vi lämnade Oxford Street till den hysteriska julhandeln idag och beslutade oss för att hänga i Earl's Court. Sånu har vi precis ätit middag i form av plockmat från Marks & Spencer. Räkor, lax, kyckling, feta och hummus på bröd, så gott! Vi dukade upp på sängbordet och drack sparkling water till. Vi blev trötta på restaurangmaten och bestämde oss för att mysa på hotellrummet istället, perfekt mat. Till det har vi lyssnat på julmusik och i övrigt så har vi ägnat dagen åt att promenera runt här i Earl's Court och strosat runt bland salonger, butiker och caféer. Mitt i regnet stannade vi och fikade på Starbucks där vi satt i timmar och bara pratade över varsin stor kopp starbuckslatte och brownie medan vi väntade på uppehåll från himlahållet. Dessvärre höll regnet i sig, så vi trotsade detta och handlade med oss middagen hem. Det blir bara lugnt ikväll med, våra sista dagar ska vi passa på att hinna med lite turistgrejer. Men något Big Ben och Madame Tussauds blir det inte för oss, i morgon ska vi till Harrods och Trafalgar Square. Nu väntar skumbad och hoppas att tvn fungerar annars blir det svtplay typ. Ha ha!

Topshop, i love you.

OH GOD! Jag är helt död, okej- nästan. Topshop (jag älskar det), fika på Starbucks, Zara och avslutningsvis middag på Bella Italia. Nu är vi hemma och klockan är 21.23 i skrivande stund, jag är så trött att jag vill sova på en gång. Ska bara packa upp påsarna och provpacka, vi insåg att det eventuellt kan bli problematiskt att få igen väskorna till hemresan, ha ha. Jag saknar min familj och min pojkvän så mycket, och det känns så konstigt att det bara är några dagar till julafton när jag kommer hem.

Godnatt, från en trött tjej i London!

Just the way you are

Älskade stad, eller åtminstone älskade shopping. Våning efter våning och hela jag bara ryser av välbehag, av synen och doften av dyra märken, designade skyltfönster och lyxen. Lika som jag myser av tempot utanför butikerna längs Oxford, trafiken och möjligheterna. Det finns liksom ingen ände, jag kan inte se den. Till skillnad från Östersund där staden slutar innan den har börjat. Jag har njutit hela dagen, strosat (okej, bestämt klivit) fram och det har inte funnits några gränser alls, ha ha. Vi har ätit på Selfrigdes och bara äventyrat som två tjejkompisaar kan göra. Nu kan vi The Tube och känner oss välli mer local än igår. Nu är vi tillbaka på hotellrummet igen efter shopping sen elva. Fötter och ben är lagomt trötta och för oss bjuder kvällen på hemmakväll, trots att vi blev utbjudna på clubbing. Jag ska bada skumbad, fixa naglarna och beskåda mina nya inköp.

Ha ha, och för att göra er där hemma som läser lite uppiggade så passar jag såklart på att bjuda engelsmännen här på goda skratt, efter dagens insident tvivlar jag på att dessa människor inte somnar gott ikväll med ett leende på sina läppar. Jag, oskiljaktig ur folkmängden down underground blir, jag lovar och understryker attackerad av en fågel. Jag hann inte uppfatta om denne befann sig på marken eller ovan mig, men helt plötsligt fladdrade något (fågeln) alldeles för nära mig, vilket leder till att den livrädda fågeln med sina vingar, nuddar mig och jag skriker och sätter upp armarna över huvudet i försvarspose. Gissa om jag fick en hel tunnelbanestation att skratta inombords förmodligen, och ytterligare några som vågade visa det, där dessa skrattade till nästa tunnelbana kom. Själv dog jag, både dubbelvikt av skratt och i adrenalin av ren chock. Ha ha.

Inte visste vi

..och så landade två tjejer i London, på Heathrow med resväskor, trötta ögon efter knappa timmar sömn på Arlanda i Stockholm, hotellfrukost på Radisson vid 05.00 innan flygresan. Nu har vi ägnat dagen åt tunnelbana, promenader, tidig middag och tvtittning. Idag är det lucia, och ja hoppas att det gick bra för mina änglar att sången värmde det kalla Östersund.

Igår innan vi åkte gratulerade jag och Simon, Sofia som fyller två år på onsdag. En supersöt liten kappa i brunt mjukt material med luva och knappar hade vi valt och väl där bjöds det på fika och vi fick umgås massor med den goa lilla tjejen. Jäklar vad tiden går fort, hon låg nyss i min famn och var två veckor. Simon följde med mig till tåget och pussade och kramade mig hejdå, så att jag skulle klara mig tills jag kommer hem till Östersund igen, han är finast i världen.

Nu ska vi sova, klockan är bara 17.47 här men med tanke på sömnbristen så laddar vi batterierna för shopping på Oxfort Street i morgon. Jag har längtat!

Godnatt.

Semester ska firas

Kroppen har ställt in sig på semestermood och jag har idag jobbat min sista dag innan ca två veckors semester. Som jag har längtat efter denna dag, i flera veckor tillsammans med alla goa barn på förskolan har jag tillbringat nästan tio timmar idag, det var jag som öppnade i morse, låste upp och steg in i ett alldeles tyst hus, släckta lampor och ihopplockade leksaker i fönster, längs hyllor och väggar. Jag tände julstjärnorna i fönstren, lät julgranen lysa, och ljusslingorna gå i sin takt medan jag åt frukost med fritidsbarnen innan jag skickade iväg dom till skolan, sen droppade mina små in en efter en. Jag slutar aldrig att bli imponerad över att en tvååring kan sjunga luciasångerna utantill eller att denne har en invecklad konversation med sin ettåriga kompis vid sidan på låtsassvenska, men ändå helt fantastiskt. De förstår varandra likt inga andra och ger så, hopp för världen med sina ljusa röster.

Klockan fyra slutade jag och hemma väntade världens finaste pojkvän, jag lagade middag till oss, god fisk som jag stekte, som vi åt med ris och hummersås. Efter middagen har vi bara legat på sängen och pratat och myst, jag har njutit av att jag har semester och vi somnade båda två. Nu är Simon på träning och jag ska diska undan middagen och börja packa, när han kommer hem ska vi fika varma mackor. Det ska bli skönt att få umgås med honom utan massa jobb i helgen. Hela lördagen har vi planerat tillsammans. I morgonkväll ska jag på after work med min fina vän Emilia, en Emilia&Emiliakväll kan bara sluta bra. I övrigt är i morgon en checkdag, har massor att göra. Banken, tvätta osv.

SATC

Sitter ihopkurad i sängen med fleecefilten framför första avsnittet på säsong ett av sex and the city, jag vet inte hur många gånger jag har sett alla säsonger nu, men det spelar ingen roll, trots att jag kan dom utantill så är det lika fantastiskt varje gång. Jag skrattar och gråter alltid till samma scener, hoppas och ber vid samma ställen oavsett väder ute, säsong, årstid eller humör. Sex and the city är nog det bästa av en tjejs värld bland serier, livsstilar och gemenskap.

Because of you, i love you

Tisdag den sjunde december, tiden går så himla fort. Helt plötsligt har jag jobbat nästan sex månader på fyra olika förskolor, flera olika avdelningar, med hundratals underbara barn. Jag blir nästan lite tårögd när jag tänker på att det är många av dessa små liv jag aldrig kommer att få se igen. Alla är så goa, på sina egna sätt, olika ut i fingertopparna och varje barn strålar så fint. Just nu har jag fattat beslut, och dragit ner på allt jobb. Jag har två ställen som prioritet nu, nästa termin är så gott som planerad och jag känner mig bara tacksam över att få ta ytterligare ett steg upp, och göra något som jag har drömt om. Tungt kanske vissa tycker, helt fantastiskt tycker jag. Livet måste gå vidare på något sätt, trots att det man gör, ibland är fantastiskt fullständigt och så viktigt. Men jag har känt att jag verkligen givit all in all tid på jobb, jag har vuxit av att möta "vuxenvärlden på riktigt" fått lära mig enormt mycket och fått chanser att visa vad jag kan. Nu är det dags att gå vidare snart- januari, nytt år och nya utmaningar. Klyschigt men sant.

Sen sist jag skrev har jag förutom att fatta beslut hunnit baka pepparkakshjärtan, tillsammans med världens finaste. Hjärtan i olika storlekar som nu fungerar som prydnad i en glasburk stående på köksbordet. Så fint och julmysigt. Idag har jag ägnat dagen åt att prata London med Jennie över lunch på Pause, det är galet nära nu och vi är supertaggade, det kommer förmodligen bli den bästa veckan någonsin inom Londons väggar med shopping, restaurangmiddagar, hotellfrukostar, nattliv och starbuckskaffe. Nu är Simon på träning och jag ska passa på att städa och mysa ner mig i soffan framför SATC, i morgon ska jag jobba för Bettan som har blitt sjuk och vaccinera mig, hålla tummarna för att hon kryar på sig så att jag får vara ledig torsdag och fredag!

Nu ska jag ta tag i städningen och sen ta en lång varm dusch och lyssna på julmusik.

I vår stad

I skrivande stund, andra advent har jag fikat och diskat undan alla glas från igår, en lördag som bjöd på julmarknad tillsammans med mamma och sen middag med simon vidare för några glas med han och några av hans kompisar. Vi hade bord på fina SOLO till dom stängde och killarna drack öl medan jag beställde cosmopolitan. Idag har vi sovit länge, strosat runt i söndagsöppna affärer, handlat pepparkaksformar och kavel (vilket jag aldrig trodde jag skulle behöva göra, haha- här ska bakas pepparkakshjärtan i veckan) fikat på Törners och bara myst hemma. Vi gick en liten promenad i vinterkylan också, innan vi landade i soffan igen. Nu sitter vi här, och jag i mitt nya favoritplagg, (okej, det är simons nya tröja egentligen) men världens härligaste stickade tröja, lagomt oversize på mig och supermysig, första och andra ljuset i adventljusstaken brinner fint och allt känns sådär himla gött, det enda som saknas nu är en värmande brasa, men vi får nöja oss med tända ljus.

En vecka kvar tills jag och min fina vän Jennie lämnar Östersund och Sverige för Londons shoppinggator, i 8 hela dagar, det kommer bli helt fantastiskt. Det är mycket som är fantastiskt just nu, först väntar en fullspäckad vecka, bankärenden, sjukhusbesök, vaccination och packning.

Jag älskar fredagkvällar

En fredagkväll av allra mysigaste, efterlängtade slag. Har bara njutit av att det är helg, tänt ljus överallt, lagat och ätit god middag med Simon, hyrt film och dukat fram hundra kilo godis och choklad och iskall ramlösa till efterrätt i soffan. Det har vatt en hektisk vecka, med tidiga kvällar för att orka med tidiga mornar, i morgon slipper jag kliva upp och jobba, i morgon ska jag tillbringa lördagen med min fina fina mamma på julmarknad på Jamtli, mor och dottertradition trots kylan som brukar hägra år efter år.

Nu ska jag inta liggande postition igen, jäklar- vilken vecka det har varit. Jag är helt slut!

Jag är lyckligt lottad

Vilket sug jag fick, efter att titta in på min kaffedekorerade blogg och skriva några rader. Det har hänt mycket sen jag skrev sist, helgen som var umgicks jag och Simon med Emilia och Tobbe i Gällö, killarna lagade god middag och sen spelade vi monopol tills vi somnade i sofforna. På lördagen åt Simon och jag frukost hemma hos honom innan han hade match. På kvällen åt vi middag hemma hos min familj och myste framför julfilmen Tomten är far till alla barnen och kände in en början på julstämning.

Första advent och första ljuset tänt inleddes med julskyltning här i Östersund, hand i hand med honom som jag tycker så himla mycket om, vi strosade runt i affärer, tittade i skyltfönster, kände doften av tunnbröd som såldes på marknaden runt granen på torget och hörde slädklockan från häst och tomte. Hemma på kvällen adventpyntade jag i fönstret och gjorde plats för adventljusstaken under tvn.

Den här veckan har vatt två dagar ledigt efter lite oklarheter, men måndag och tisdag njöt jag av ledigt och sen har jag jobbat onsdag och torsdag. Igår efter jobbet åt jag middag med min prinsessa Sofia på Törners, världens goaste lilla tjej tackade för maten och förklarade att hon ville ha efterrätt. ♥ Resten av kvällen kollade jag och Simon på bandy i Torvalla, missplacerade hejade vi på Brunflo på Opes läktare för att Simon ville se målen. Visserligen höll jag med efter en stund, men innan han hade övertalat mig om att det var bäst att sitta i motståndarpubliken, ha ha. Brunflo vann iallafall snyggt och sen åkte vi hem och sov.

Idag har dagen bara bestått av handdesinfektion och handtvättning i princip. Fler och fler barn blir sjuka av vattnet och även personal så jag jobbar för tre på dagarna ungefär, och det känns. Jag är helt slut, vi åt god kycklingwok till middag sen har inte rest mig upp ur soffan sen Simon åkte på träning. Nu ska jag duscha och sen sova, öppnar i morgon, sen jobbar jag till tolv innan jag byter ställe och jobbar till fyra innan det är helg. ♥

Wintertime

Det snöar och är minus femton grader ute, och det är inte okej i november. Jag har ingen lust att gå ut alls, jag vill tända massa ljus och boka en resa till värmen. Jag ska göra mig iordning och sen ringa några viktiga samtal innan jag tänkte gå en stund i affärer. Igårkväll umgicks jag med fina Rebecca, vi spelade mariokart och hon hade med sig en present, för att visa sin uppskattning, vilka fantastiska vänner jag har. ♥

Ikväll ska jag och Simon umgås med min vän Emilia och hennes kille (som är Simons kompis. Parkväll och i morgon hoppas jag att jag kan åka hem till min älskade familj och äta middag. ♥

Blivit överkörd, accepterat det och rest mig upp igen

Efter världens bästa eftermiddag och kväll igår med fika på Törners med fina Louise (bordet jämte Mark Levengod, för övrigt) och sen skaldjurssoppa till middag och bio med Simon och morgon (hade en dålig start på dagen igår, men någongång är det la min tur också) med min bästa vän Jennie. Svåra saker är nu upprispade igen, men ett steg påväg framåt. Jag är så otroligt glad över att jag har henne vid min sida, jämt. Efteråt åt vi frukost på Törners Café och pratade i några timmar över gott kaffe innan jag gick hem till Simon. Nu är han iväg på något och när han är klar ska vi mötas upp och gå lite i affärer och bara njuta av ledigt.
Igår använde jag mina fruktansvärt snygga leopardmönstrade kilklackar, leopard är underskattat, men så jävla snyggt i lagom mängd och med rätt matchning. Till svarta strumpbyxor, leopardmönstrad tröja med långa ärmar och choklad kofta från Zara. I skorna hade jag vita mormorsstickade sockar, där kanten på sockarna syndes några centimeter upp ur skorna, otroligt snyggt!

Nu ska jag bädda sängen och sen göra mig i ordning. Kramar till all er därute som slåss mot orättvisa, gårdagen gjorde mig galen. Jag är glad över att jag har så fantastiska människor runt omkring mig, min mamma är bäst.

♥ täcket omlott

Tro mig om jag säger att jag är trött nu, inte lite trött i benen för att jag gick hem från jobbet, utan fysiskt trött i hela kroppen, armar, ben, axlar, rygg, mage, ögon, öron, kinder och mentalt helt slut. Jag var på jobbet 6.15 i morse, först på plats (ganska pigg också, faktiskt) sen dess har jag jobbat på i nästan tio timmar utan rast, i ett desperat försök att få sitta ner under lunchen (dvs en kvart med tio barn runt mitt bord) tror ni det gick? Jag klagar inte, men jag får uttrycka mig här. Världens goaste barn hela dagen, jag har varvat på två avdelningar idag och jobbat för tre. Vid fyra var jag så trött att jag nog blundade hela promenaden hem, ha ha. Väl hemma insåg jag i ren panik att jag behövde tvätta, desperat (än en gång) sprang jag ner i tvättstugan, upptäckte till min lättnad att hela kvällen var ledig. Sorterade tvätt och slängde in tvättas med liknande färger- högar i tvättmaskinerna sen föll sig allting eftersom, jag har städat- (vilket jag borde gjort igår, men ändå) och jag har, kalla mig händig eller vad ni vill- lagat min dusch helt själv. Jäklar vilken tid det tog, och vad sjukt irriterad jag insåg att jag kunde bli på en dusch, ha ha. Nu läcker den iallafall inte vatten längre, skönt!

Jag har duschat och tvättat håret, hängt all tvätt, och lagt mig i soffan. Jag har samma känsla som om klockan skulle vara tre på natten, tur för mig är att den bara är strax efter åtta och att jag har en hel natts sömn framför mig innan jag ska jobba igen. I morgon har jag sköna tider, 7-13.30, bara sex och en halv timme. Det värsta är la att jag tycker vanliga åttatimmarsdagar är korta efter mina mördarpass som vikarie. Ha ha.

Efter jobbet i morgon får jag pussa på min finaste igen efter några dagar och så ska jag träffa Louise för fika, vi har inte setts på flera veckor- galet!

Jag älskar den här bilden, så himla härlig känsla.
Bilden är från Santorini, tagen av en grekisk fotograf
(har hans namn någonstans) när jag åker parachute.
Hoppas på en ny solresa inom kort. ♥

And be thankful for all that we have ♥

Jag är hemma efter kvällens extremt roliga och jobbiga träningspass. Hela kroppen känns som spaghetti och jag har fikat avokadosmörgåsar och druckit äppeljuice för att tillföra ny energi. Nu ska jag bara byta om och sen krypa ner under täcket. Jag är helt slut och i morgon börjar jag kvart över sex och jobbar till fyra så jag behöver sömn.

Godnatt ♥

Whisper

Efter en veckas jobb, en lång fredag med nästan tolv timmars arbetsdag så var det ganska skönt att komma hem till tända ljus och middag på bordet. Simon hade lagat supergod middag och efter en dusch och utbytta kläder så kände jag mig som människa igen. Vi mötte upp goa människor under fredagkvällen och dansade tills lamporna tändes i taket. Lördagen tillbringade jag några timmar på café med Jennie och på kvällen gick jag och Simon ut och åt fantastiskt god mat på Athena. Lördagkvällen följdes senare av hyrfilm och godis från Hemmakväll och jag somnade i hans famn klockan tio. Igår träffades vi tre tjejer från gymnasiet och uppdaterade på allas fronter, det känns så himla länge sen som vi gick i samma klass- och det har inte ens gått ett halvår. Efteråt tränade jag & Jennie powerplate (sjukt, vilken träningsvärk jag har idag) och jag avslutade kvällen hand i hand på kvällspromenad och sen hemmagjord pizza i soffan.

Nu är det ny vecka, och måndag igen. Jag har jobbat idag och sen varit och hämtat nycklar inför i morgon. Det är så himla roligt att träffa alla goa barn jämt, ögonen lyser och kropparna bara strålar- vilka människor dom är, helt fantastiska. Själv är jag ganska slut nu, jobbat ute och burit på ett barn i flera timmar som hade feber så nu har jag precis kommit hem- och tanken var att jag skulle städa men jag orkar inte. Ikväll ska jag iallafall träna sen ska jag sova tidigt, öppnar i morgon.

Det känns som att jag jobbar mycket nu, hela jag skriker efter familjen, ledigt och jul nu- samtidigt som allting är så bra så att jag bara vill frysa tiden. På söndag är det iallafall första advent, mys.

Dream a dream

Först skrev jag ett långt inlägg om min lediga dag, om hur skönt det var och hur jäkla underbara människor jag har runt omkring mig hela tiden. Skönt för mig att skriva, lagomt roligt för er att läsa- men oftast så är det det enda vi läser om. Folks vardag, okej det här är en blogg. Men jag är ingen bloggare, jag är en tjej- med gnista för att skriva i alla dess former och uttryck. Skriva för mig är konst, så idag klipper vi bort det inlägget; det enda ni behöver veta är att jag hade en jäkligt härlig ledig onsdag igår, tillsammans med min bästa tjejkompis hela förmiddagen och tillsammans med Honom resten av dagen.
_

Nu andas jag in mode och suktar efter fina klänningar. En äkta dyr nyårsklänning, galaklänningar, smala band, snygga skärningar. Åh, jag dör. Klänningar är underskattade, åtminstone i den stad jag har växt upp i, jag kan nog räkna gångerna jag har använt klänning på fingrarna; på mammas och pappas bröllop, på min studentbal samt min studentdag. Jag önskar att det var mer okej att bära klänning på fest, (då menar jag fina klänningar och inga billiga tyger från kedjor) men i den här staden räknas kjol som väldigt uppklätt. Mera fina klänningstillfällen!

Det blir naturligtvis vad man gör det till & jag hoppas att kommande nyårsafton bjuder på något riktigt extraordinärt. Vad vore en arrangerad fest, med snittar, champagne och dresscode cocktail? I en stuga i fjällen, som en bal på slottet- Jag kommer!

SLUT TJEJ

Måndag, ny vecka, mera jobb och; helt otroligt vad tiden går fort. Hela staden är snötäckt och tycka vad ni vill om det, att det är härligt och fint och allt sånt. Jag kan inte hjälpa att jag hatar det, jag fryser jämt. Jag fryser inne, jag fryser ute, jag fryser om fötterna, om benen och om händerna. Så fortsätter det, ja- jag vet att jag är expert på att gnälla när jag har bestämt mig för att ogilla något. Hit med sommaren!

Jobbat har jag iallafall gjort idag, och i och med det är jag helt slut. Hade det inte varit för alla underbara barn så hade jag nog inte orkat kliva upp varje morgon. Jag är helt matt i hela kroppen, ögonen svider och ansiktet helt trött efter att ha spenderat dagen ute. Det känns iallafall bra att vara hemma nu och känna att det är okej att vara trött. Har egentligen massa att ta i tu med, som att damsuga och vika in tvätt i garderoben samt att diska. Synd bara att det står ett wii anslutet till min tv, det gör liksom att jag inte kommer så långt med städningen.

Ikväll kommer iallafall min fina vän Rebecca hit och vi ska färga mitt hår och sen spela massa tvspel. Nu alla vackra tjejkompisar är det slut på långfikan och shoppingturer, nu för tiden heter det tvspel hemma hos mig. (Skämt åsido) Ha ha.

Det bästa av alla världar

Till alla pappor vill vi ägna den här söndagen, med tårtor, hembakade kakor, blommor, presenter och kramar. Alla pappor som är bäst i världen, alla pappor som är värd varje liten älskvärd fras. Till min pappa vill jag ge några rader här, precis som förra året. Även fast han är bäst varenda dag året om, så är kanske den här dagen då vi uppmärksammar hur fantastiska dom faktiskt är, våra pappor. Oavsett om dom befinner sig i himlen eller på jorden, så älskar vi dom oövervinnerligt. Jag älskar dig pappa.

För att dra sig tillbaka lite och tycka om sig själv, så måste jag faktiskt skriva lite om att det är lite min dag idag också, jag har namnsdag idag och det är lite speciellt iallafall tycker jag, trots att det oftast läggs större vikt vid födelsedagar. Emilia och den fjortonde november har jag iallafall lyckats få stämning och gjort det till en mysig dag i år. I år är jag hemma hos min goa familj, har ätit lång frukost med mamma, promenerat ute i snön med mamma, pappa och hunden och nu har jag bakat en sockerkaka med choklad och vanilj som jag precis satt in i ugnen.

Det kändes så himla gott att komma hem igår, lagom till middag och jag fick umgås med min fina familj, som jag dessvärre inte träffar så ofta längre. Vi åt god middag, pratade och myste framför dansbandskampen tills jag somnade i soffan precis som när jag var mindre. När braskaminen är tänd, ljus brinner överallt och lyktor lyser utanför dörren det är mysigt att komma hit, släppa tid och rum och bara njuta. Tack vare mina föräldrar så känns det som att allting kommer ordna sig ändå, det som har vatt upp och ner ett tag. Jag älskar er, och jag älskar min fantastiska lillebror.
_

I fredags mötte jag Rebecca efter jobbet, vi hade bord på Plaza och pratade över cider i två timmar, även Jens anslöt i vårat sällskap, himla trevligt. Vi skvallrade om gymnasietiden och blev nostalgiska kvällen i ära. Simon hämtade mig och vi bjöd hem Emilia och Tobias till mig, där vi fortsatte en trevlig kväll. Igår myste jag och Simon med Sofia hela dagen, vi promenerade till Max och åt hamburgare. Promenaden i vinteröstersund och strosing i affärer slutade med att vi tittade på sistaminutenresor genom fönstret på en resebyrå och sen landade i soffan lutade mot varandra alla tre. En perfekt lördag, med de allra bästa.

Ikväll ska jag och mamma träna tillsammans på friskis & svettis, och jag överväger faktiskt att säga upp mitt medlemsskap på Step In. Jag har vatt otroligt nöjd med allt omkring, men för mig är det alldeles för mycket pengar att lägga ut just nu, över femtusen kronor per år till bara träning är något jag får prioritera när jag har fast inkomst. Nu ska jag ta ut kakan ur ugnen och snutta på lillhunden en stund.

Jag är beroende

Några klick, sen är det gjort. Orderstatus skickad och en skön känsla sprids i kroppen. Ibland älskar jag internetshopping, jag vet att det är många som tycker att jag inte behöver shoppa fler par skor, men om det får mig att må bra, så satsar jag på det. Nästa vecka kommer en ny skokartong med ett par splitter nya skor, i love it.
Igår fikade jag med en tjejkompis på Törners och på kvällen hade jag och hjärtat myskväll med tacos till middag och tvspel och tända ljus. Vi spelade mariocart på wii som vi har lånat av hans kompisar, så jäkla roligt. Jag är helt frälst. Efter sovmorgon idag så strosade vi lite i stan och sen fikade vi varm choklad som tröst mot snön. Min fina Jennie kom förbi när vi satt och fikade en stund också! Nu ligger S och sover i sängen och jag funderar på att hoppa in i duschen, eller tjuvträna på mariocart. Haha, jag är helt fast.

I morgon ska jag jobba sen möta upp Rebec och en kille som vi gick i samma klass som på gymnasiet för after work. Sen blir det nog en lugn kväll hemmavid!

Du är kärlek för mig

Så snabbt kastades jag in i vardagen igen. Efter att gårdagens hemkomst kändes som julafton. Min favorit hade fixat glass och varma hallon, och vad gör en tjej gladare? Varma hallon är lösningen på alla ekvationer i världen- och att få äta dessa sittandes på kuddar på golvet med vaniljglass och varma brownies förhöjer bara känslan av picnick och mysfaktor ytterligare. Världens goaste. I morse började jag dagen i min favoritfamn, motvilligt klev jag upp och besökte sjukhuset. Med det väntade beskedet att jag måste skrivas ut från barn och över på vuxen, kändes det jobbigt. Varav detta måste jag byta läkare, och min nuvarande läkare har följt mig sen jag var liten- det är klart att förtroendet byggs upp en del och att det är lättare att känna sig trygg som patient. Barnavdelningen och mottagningen har betytt väldigt mycket för mig, framför allt som ett enormt stöd men också som en fristad faktiskt. Efter undersökning så konstaterades det att min medicin var alldeles för låg, och mina värden lika så. Så nu ska jag byta igen. Promenerade hem och köpte med mig frukost hem som jag åt tillsammans med S innan jag åkte på jobbet. Väl på plats där kändes allt lite lättare, lite som att vara barn och inte behöva fokusera på jobbiga saker, åtminstone drogs jag med i alla barns goa glada humör och mådde bättre.

Efter jobbet har jag haft garderobsrensning, så nu skiner min garderob minst sagt, allt det nya hänger upphängt på galjar och det blev välli fint. Dessutom har jag tagit ner min prinsessdröm från väggen och hängt in den i garderoben. Den fina rosa skapelsen har hängt framme sen i oktober förra året, men nu har den gjort sitt på väggen. Lika så mina balskor har jag ställt in i garderoben, det är förvisso det första man ser när man öppnar garderoben men nu känns lägenheten aningen mer stilren, från att ha varit alldeles för tjejig. Framme har jag istället ett nytt svart ljusfat i shiffer med tillhörande fyra glasunderlägg i samma material från butiken Stockhome och i fönstret står tre nya ramar från Granit redo att fyllas med tre mysiga bilder.

Med detta gjort känner jag mig ganska trött idag, hängig över olika sorters besked men ändå trygg i vetskapen om att jag inte är ensam. Mitt hjärta har alltid vatt sitt eget, ibland gör det väldigt ont och det gör mig ledsen, jag hoppas att det blir bättre med ny medicin nu. Stora kramar till alla er där ute som kämpar för något, det enda misstaget är att någon gång ge upp.

Stad och kärlek

Nu sitter jag på x2000 påväg hem, goaste service från taxichauförens sida att hjälpa mig med packningen in på coffeehouse där jag kunde sitta och dricka latte i bruna skinnfotöljer innan tåget gick. Taxi är värt varenda krona om ni frågar mig, jag fick inte ens öppna bildörren själv eller ta ut mina väskor. Lite lyx dör ingen av, speciellt inte efter en helg som innehållit galet mycket cyklande, (så mycket har jag inte trampat på hela sommaren, ha ha) Coffeehouse är jag också supernöjd med, trevlig personal och god latte, det är liksom vad som krävs för att ett café ska få bra betyg av mig, haha.

Så om fyra timmar lite drygt är jag hemma i min lilla stad igen, från Sveriges fjärde största stad till en av dom mindre på bara fyra timmar känns lite konsigt. Men ikväll känns det skönt att komma hem, jag har haft en toppenhelg tillsammans med någon som känns som min syster för att vi har känt varandra sen vi låg i våra mammors magar och sparkade. Vi kan vara hur irriterade som helst på varandra, eller inte komma överens alls i ena stunden, för att i nästa skratta så vi ligger på golvet. Världens skönaste relation, på systervis. Vi har varit med om så mycket tillsammans.

Hemma väntar min lägenhet och fika, packa upp gör jag i morgon efter jobbet. Det känns snabbt att jag är tillbaka i vardagen efter några dagars semester, men nu är det bara en knapp månad kvar tills att Arlanda tar emot oss med öppna armar för att slussa oss ut i världen vidare till London, en hel vecka med shopping, snygga, dyra påsar, Starbuckskaffe och hotellfrukost i en fyrstjärning värld. Jag längtar efter att få spendera massa Londontid tillsammans med en annan av mina bästa tjejkompisar, Jennie.

Jag älskar att vara påväg, att vända ryggen mot Östersund och älska andra städer istället, för att jag är så nyfiken på vad allt annat har att erbjuda och tona upp i. Trots det så tar Östersund emot mig varje gång jag kommer hem, med en speciell känsla som jag tror att Östersund alltid kommer vara ensam om att förmedla. Trygghet blandat med hemmakänsla, som att hitta hem och befinna sig framför elden i braskaminen hemma hos mamma & pappa på jul. Lite den känslan, och det är jag tacksam över. Att Östersund kan kännas som hemma, jag som föraktat denna stad och omedelbart velat flytta efter gymnasiet.

Jag är ju kvar än, och om jag får välja så vill jag vara kvar en stund till, just bara för att få känslan om att jag lever mitt liv, att jag gör rätt val och fattar rätt beslut. Ett år har ingen betydelse om tio år, ej heller om tre. Så Östersund, min trogna hamn, park och gata, tacksamhet visar ingen stad som du, så liten. Om några år bosätter jag mig nog i Stockholm, om allting faller sig rätt i tid och situation, för den är något jag älskar- som stor stad och som den bedårande tempoväxling jag vill ha, jag älskar detta jämte Östersund.
_

Många rader om städer hit, och kärlek dit. Men när jag skriver så är det ni som väljer att läsa, om ni hittar hit. Jag kräver inte uppmärksamheten, utan jag skriver för mig själv, med ord, liknelser och meningar som passar mina tankar och mitt hjärta just här och nu.
Nu ska jag fortsätta läsa en fantastisk bok, den fristående fortsättningen av Elsas mode, denna gång kastas vi in i Elsas värld, och jäklar vilken talang Sofie Fahrman har. Boken är underbar!

Hejdå

Nu har jag strosat runt i Uppsala stad i några timmar på egen hand, fikat på café cappuccino och sen promenerat hem till Cee igen. Hon pluggar idag och jag fick massa tid över att utforska staden på egen hand, det är alltid välli härligt tycker jag faktiskt och idag har solen lyst och staden kryllat av männsikor. Har packat ihop alla saker och beställt taxi till 15.30 till stationen. Så om ca två timmar är jag påväg mot Östersund igen. Ska städa ihop lite och skriva en hejdålapp, hejdå Uppsala, hejdå korridorsliv, hejdå gemensamt kök!

Jag uppdaterar på tåget senare, puss!

Jag föll igen

Man föds och växer upp, antingen passar man in, eller så gör man det inte. Tyvärr i det fallet. Så verkar livet vara trots att det cirkulerar tusentals handlingsplaner om hur fall ska tas i tu med om det uppstår något. I vissa fall lyckas det, i vissa inte. I mitt fall inte. Jag har fått kämpa, inte själv- men utan handlingsplaner, och förstående omgivning. De enda som tycktes förstå mig var mina närmaste, tack och lov. Jag kände att jag inte passade in, eller trivdes i den miljö som var förutbestämd att följa mig tills jag själv kunde välja eller åtminstone påverka.

Sakta men säkert började jag trivas igen, och ännu mer sakta började jag trivas som mig själv. En flera år lång resa, som fått mig att uppskatta allting lite extra, ingenting är för mig, för givet. När jag åkte på språkresa till Malta en sommar som fjorton år, så kände jag att jag älskade det landet, den ön och dess kultur. Mitt Malta fick mig att vidare känna för vissa platser, att uppskatta Östersund för den stad det är, även om den inte ligger mig närmast att vilja bosätta mig i som vuxen. Jag har lärt mig att tycka om den för att den är liten, med sina smultronställen trots allt. Jag har till och med, med åren lärt mig att tycka om den lilla orten tre mil från där jag bor idag, där jag växte upp och lärde mig att gå, prata, cykla och springa. Helt otroligt va?

Det jag egentligen ville komma fram till är att jag känner vart jag vill bo nu, jag har nämnt staden tidigare här. Vissa platser faller man för, andra inte. Idag föll jag för miljonte gången för fina Stockholm. Där jag är anonym, där allting finns och där allting är så jäkla vackert. Dagen har bjudit på en huvudstad i allra vackraste sena höstsol, massor av bra shopping och avslutningsvis god middag i gamla stan. Jag är så otroligt svag för Stockholm, och jag hoppas att jag inom en snar framtid kommer att kunna flytta dit, oavsett om jag får börja med nitton kvadratmeter.

Bilder från idag!
 I morgon åker jag här ifrån 16.37 så innan det ska jag spendera massa tid i Uppsala på egen hand och sen åka tåg hem till världens finaste!