Ännu en dag här i Östersund har snart passerat. Staden har invaderats av kids som spelar Storsjöcupen här, vilket är ungefär lika stort i Östersund som när Gothia spelas i Göteborg. Detta innebär att trafiken är kaosartad, gatorna och torgen lika så. Jag har tjugofem kvadratmeter som står till mitt förfogande ett tag till, jag har några få nära vänner som jag aldrig skulle byta mot något annat i världen och jag har min familj. Dessa tjugofem kvadrat, behöver jag inte för att överleva, mina vänner och min familj finns alltid kvar. Östersund är inte rätt i tiden just nu, jag har för mycket vilja för att kunna andas instängd i en stad, där alldeles för mycket negativ energi cirkulerar. Jag har stressat och jag har slitit i denna stad, i morgon åker jag till familjen för att vikariera på dagis resten av sommaren. Förhoppningsvis är det denna vecka jag får reda på hur hösten breder ut sig.
Jag vill tacka San. Jag har verkligen insett massa saker som att ägna människor som sprider dålig energi tid, inte lönar sig. Vissa människor har gnistan i själen, och det är den gnista som gör oss så himla vackra- oavsett bakgrund, förutsättningar, namn, ålder eller intresse. Tack för massa ny energi, ny vilja och inspiration.
Nu vet jag.
Nu ska jag möta en av dom som fyller mina lungor med ny luft, som den bästa vän hon är för mig. Sen ska jag tvätta alla kläder, tungt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar