Nu sitter jag på x2000 påväg hem, goaste service från taxichauförens sida att hjälpa mig med packningen in på coffeehouse där jag kunde sitta och dricka latte i bruna skinnfotöljer innan tåget gick. Taxi är värt varenda krona om ni frågar mig, jag fick inte ens öppna bildörren själv eller ta ut mina väskor. Lite lyx dör ingen av, speciellt inte efter en helg som innehållit galet mycket cyklande, (så mycket har jag inte trampat på hela sommaren, ha ha) Coffeehouse är jag också supernöjd med, trevlig personal och god latte, det är liksom vad som krävs för att ett café ska få bra betyg av mig, haha.
Så om fyra timmar lite drygt är jag hemma i min lilla stad igen, från Sveriges fjärde största stad till en av dom mindre på bara fyra timmar känns lite konsigt. Men ikväll känns det skönt att komma hem, jag har haft en toppenhelg tillsammans med någon som känns som min syster för att vi har känt varandra sen vi låg i våra mammors magar och sparkade. Vi kan vara hur irriterade som helst på varandra, eller inte komma överens alls i ena stunden, för att i nästa skratta så vi ligger på golvet. Världens skönaste relation, på systervis. Vi har varit med om så mycket tillsammans.
Hemma väntar min lägenhet och fika, packa upp gör jag i morgon efter jobbet. Det känns snabbt att jag är tillbaka i vardagen efter några dagars semester, men nu är det bara en knapp månad kvar tills att Arlanda tar emot oss med öppna armar för att slussa oss ut i världen vidare till London, en hel vecka med shopping, snygga, dyra påsar, Starbuckskaffe och hotellfrukost i en fyrstjärning värld. Jag längtar efter att få spendera massa Londontid tillsammans med en annan av mina bästa tjejkompisar, Jennie.
Jag älskar att vara påväg, att vända ryggen mot Östersund och älska andra städer istället, för att jag är så nyfiken på vad allt annat har att erbjuda och tona upp i. Trots det så tar Östersund emot mig varje gång jag kommer hem, med en speciell känsla som jag tror att Östersund alltid kommer vara ensam om att förmedla. Trygghet blandat med hemmakänsla, som att hitta hem och befinna sig framför elden i braskaminen hemma hos mamma & pappa på jul. Lite den känslan, och det är jag tacksam över. Att Östersund kan kännas som hemma, jag som föraktat denna stad och omedelbart velat flytta efter gymnasiet.
Jag är ju kvar än, och om jag får välja så vill jag vara kvar en stund till, just bara för att få känslan om att jag lever mitt liv, att jag gör rätt val och fattar rätt beslut. Ett år har ingen betydelse om tio år, ej heller om tre. Så Östersund, min trogna hamn, park och gata, tacksamhet visar ingen stad som du, så liten. Om några år bosätter jag mig nog i Stockholm, om allting faller sig rätt i tid och situation, för den är något jag älskar- som stor stad och som den bedårande tempoväxling jag vill ha, jag älskar detta jämte Östersund.
_
Många rader om städer hit, och kärlek dit. Men när jag skriver så är det ni som väljer att läsa, om ni hittar hit. Jag kräver inte uppmärksamheten, utan jag skriver för mig själv, med ord, liknelser och meningar som passar mina tankar och mitt hjärta just här och nu.
Nu ska jag fortsätta läsa en fantastisk bok, den fristående fortsättningen av Elsas mode, denna gång kastas vi in i Elsas värld, och jäklar vilken talang Sofie Fahrman har. Boken är underbar!
1 kommentar:
fan vad snygg du är
Skicka en kommentar