En trött tjej skriver..

Höstmörkret har smygit sig på, och nu är det endast gatlysen som lyser utanför fönstret. Samt enstaka billjus från bilar som passerar. Har haft en nära på hemsk dag i skolan idag. Tog beslutet att jag under alla omständigheter ändå skulle prova att närvara idag. Resultatet blev en dag med tunga tankar under mitt skal som förmodligen inte speglade annat än nedstämdhet & sorg. Större delen av dagen har jag varit totalt okoncenterad och minnet har spelat med mig. Glömt massa viktiga saker och känt mig dum. Men det är nog helt normalt under sånna här situationer och det tar nog några dagar innan jag hittar tillbaka till mig själv igen. Jag försöker åtminstone stimulera mig socialt och inte gömma mig i mig själv. Under eftermiddagen har jag fixat och donat här hemma. Städat och gjort fint. Andreas var här igår och hjälpte mig att montera min nya tvbänk, och idag var min fina pappa här och fixade med sladdarna från tvn och snyggade till med ett nytt uttag så att jag slipper sladdarna på golvet. Som tack ställde jag mig och gjorde mozarellapizza till honom och mig som vi åt till middag. Tack världens finaste pappa för hjälpen & för lite tid tillsammans. Har ställt in mina saker i hyllorna på bänken och pysslat till det med några ljuslyktor ovanpå. Ser riktigt höstmysigt ut. Just nu brinner ljusen i ljusstakarna för min saknade fina morfar, jag vet att han vakar över mig nu, han kommer alltid att göra det. Nu har jag nyss kvällsfikat med min fina prins, och vi ska sova tidigt ikväll. Försöka åtminstone..