Det är söndag och klockan är 11.50 när jag börjar skriva det här. Alla vet vi, att livet är orättvist i olika sammanhang. För ca ett år tillbaka så vände mitt liv med stormsteg. Och i morse vid 4tiden nådde den vändningen sitt slut. Olyckligt, otröstade med ett hål i hjärtat av den människa vi alltid kommer minnas som sorgligt lämnade oss på sjukhusbädden. Livet är ett oberäknerligt faktorsystem. Gråten kväver innifrån och jag är skakad och rädd över att jag inte hann träffa honom. Självklarheten över hans närvaro är inte till lags längre, och synen av en glad människa med otrolig energi och livsglädje har inte längre samma betydelse. ♥ Älskade fina morfar, jag hoppas och ber till Gud att du har det så mycket bättre där du är nu. Jag sparar mina minnen djupt in bland det finaste jag har bland minnena när du gungade mig till trädtopparna och du läste barnboken "emilia & morfar" för mig. God will be with you. Sov gott Morfar. ♥
Till er andra, om detta tragiska besked. Tack för att ni finns vid min sida. & jag vet att vänskap är obrytbart även om den ena parten inte längre står med fötterna på jorden. Jag tror på himmelen och paradiset.
Det är dags att säga adjö nu, till Guds ängel, min morfar. ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar