Hej, hur är det där ute? Sitter här jämte julgranen och myser. Gruvar mig lite inför i morgon, men vet att den där sköna känslan när man klarat av något kommer att befinna sig hos mig när jag väl är klar. Jag längtar så efter att kunna släppa alla studier för en stund över jul och som det ser ut nu kommer jag att kunna göra det faktiskt. Sista tentan innan jul är i morgon, (den tredje och sista tentan på den här kursen ligger den 12 januari) sen har vi en labb nästa måndag & sen är vi inte schemalagda förrän den 10 januari. Det ska bli helt underbart och sen den 15 januari är termin 1 gjord. Då återstår fem terminer och sen är jag färdigutbildad. Visst är det långt till dess, men ändå. Efter dessa fem återstående terminer så är jag färdigutbildad, vuxen? Jag har klarat av "alla" nivåer av kunskap/skola som jag har föreställt mig hela mitt liv. Förskola, låg och mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och universitetsstudier. I hela mitt liv har jag ägnat mig åt att plugga, minus ett år då jag jobbat sen jag tog studenten till att jag började plugga igen nu i augusti. Men är det inte helt otroligt, att man viger sitt liv åt att lära sig saker och sen sätter det till viss del i praktiken för att tjäna igen de summor det kostar att studera. Men på något sätt är det ju sagt att bli ens vardag, man utbildar sig, jobbar och lever på det, varje dag större delen av sitt liv.
Jobbet är en trygghet och att ha en utbildning bakom sig är i sig en ännu större trygghet för mig. Jag vet att hur kämpigt det än är och kommer vara under de fem terminer som är kvar, så kommer jag vara så glad när jag är färdig att jag faktiskt fullföljde min utbildning. Att jag har den i ryggsäcken vad som än händer, och med hjälp av den kan söka fantastiska jobbmöjligheter och skapa mig en karriär. En karriär som inte behöver betyda kändisskap eller maktinnehav utan en karriär som speglar min utveckling och motivation.
Sen finns det alltid baksidor av saker, och även en baksida av universitetsutbildningar. Till viss del kan jag tycka att det är bra att det finns och ger möjligheter till de som brinner för att studera eller som vet sina mål långt i förväg, men för de som inte är intresserad av att plugga, av att ägna minst tre år av sitt liv för att kunna söka jobb så är det skamligt. Det ska gå att söka & få jobb trots att man inte är "högutbildad". Alla är inte skapade för att läsa sig till kunskap, flera av oss fungerar bättre under praktik där vi kan tillämpa kunskap för att förstå den. Visst finns det yrkesutbildningar tex inom snickeri, frisöryrket, målar & elektrikeryrken, men vi som är intresserade av annat då? Inom sjukvården, okej visst är det inte så att jag tycker att man ska stoppa in vem som helst till vilka jobb som helst. Inom sjukvården behöver det vara något system som säkerställer att allting fungerar korrekt, desto värre så brister det ändå nu trots att universitetsutbildningar finns och vidare krävs för att få arbeta inom medicin, kirurgi, ortopedi osv. Sverige är rätt dåliga på att ge bra jobbmöjligheter under en längre, sammanhängande tidsperiod om du inte har den där utbildningen i ryggsäcken, tyvärr och jag är inte säker på att om det hade gått att få ett bra och utvecklande jobb, alltså poster som idag fylls av endast utbildade typ: chefsposter, avdelningsansvariga, inom sjukvård, skola, förskola osv. med bra villkor, en bra lön -ingen överflödig men så att jag kan leva och försörja familj och så när livet kommer till den punkten, då är jag inte så säker på att jag skulle ha pluggat dom här åren som krävs för att få det jobb jag vill ha nu.
Jag får väl vara glad att jag har den disciplinen och motivationen att plugga så att jag får komma dit jag vill. Men jag förstår verkligen er där ute som inte har det, som bara tycker att det är fullkomligt onödigt att "slänga" bort tre år för ett jobb, för jag tror verkligen att man kan ta till sig kunskap utan att skriva rapporter, c-uppsatser, tentor osv. Hur tycker ni? Hoppas att några av er finner detta läsvärt, detta är lite av vad som figurerar hos mig just nu. Ska man gå endast efter utbildning under en kommande anställning eller kan man se förbi utbildningsspalten i cv:t och endast förlita sig på person och dess sociala kompetens, vilja och styrka?
Kramar
EmiliaSophia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar