It still means the world to me, just so you know.

Efter massa träning och lite distans till dagen, så känns det åtminstone som att jag inte ska låta mig knäckas. Men vuxna människor som trampar på en, är inte överdrivet lätta att markera. Antingen är man kaxig, eller så finns man inte alls. Det är liksom antingen eller, om man inte befinner sig i den sits där man är en av favoriteleverna, ytterst få, men som knappt behöver lyfta ett finger för att få trekombinations-betyg. Förstå vad vi, andra (dödliga?) får slita. Slita för att bli godkända i kursen överhuvudtaget. Hur som helst, så tänker jag inte sluta skriva, jag ska visa denna människa att jag kan. Oavsett om det kommer uppdagas i hennes värld under kursens gång, eller om hon någongång i framtiden går in i en bokhandel och ser min bok. Jag skulle älska den känslan.

Nog om detta, kvällen bjöd på fantastiskt bra träning. Bodystep med födelsedagstjejen Emma som instruktör! Grattis till henne, och fantastiskt tack för superrolig träning. Naturligtvis var Jennie med ikväll, och vid varandras sida hade vi superkul. Utmaning til max! Nu har jag precis duschat, och dukat fram kvällsfika. Kvällsfika bestående av avocado med kräftor och rom, samt upskuren annanas på ett fat och mitt favorit-té. Ska mysa under filtarna bland mina stora goa kuddar och titta på SATC, det är min stund på dagen för att komma till ro. Smälta dagen, och ladda för en ny, dock en mindre krävande dag i morgon. Matematik C, CV-skrivning och fika med en killkompis. Efteråt ska jag ta bussen hem, och fira tillsammans med min fina mamma, hennes födelsedag med fin middag och mor och dotterkväll.

Vi hörs i morgon, vänner.