Feeling friday

Aldrig tidigare har jag blivit påmind om att jag älskar regnet, det som alltid syns i filmer, det ihållande spöregnet, och trots det så lyckas kärleken kyssa dig precis rätt, och du smälter som glass i solen fast att plusgraderna är förvånadsvärt få. Det är väl kanske sant att regn inte gör någon skilnad när känsloloppet är varmare än plusgrader. Men när får vi vanliga, dödliga, inte kända, omslukas av älskat regn? Kommer regnet någongång, att få oss lika varma, som Bridget Jones, när hon står ute på gatan iklädd endast kofta och bara ben i spöregn, och Mark kysser henne trots hennes slitna, spontana look. Kommer kärleken trotsa att vi känner oss som Bridget, har kärleken överseende med att vi har håret i en slarvig knut, inget smink och mamma-trosor till hoodien och när vi kanske inte alls borde ha klivit upp ur sängen samma morgon?

Jag tvivlar inte på kärlek, för jag vet att den existerar. I olika grader, naturligtvis, och jag blir påmind om att kärlek kan innefatta så otroligt mycket. Det behöver inte betyda kärlek i bemärkelse att hålla handen med någon, eller titta varandra djupt i ögonen. Där någonstans tror jag att våran definition på kärlek ofta fastnar. Men vidare då? Till den där härliga känslan, där vi bara älskar livet, där vi kan gå hur långt som helst, vi älskar livet och bara stunden. Kan inte det också sammanfattas som kärlek? Kärlek till stunden, som ger oss precis vad vi mår bra av, precis vad vi skrattar till, vännerna som spontant lyser, det tror jag är kärlek. Inte kärlek till individ, men kärlek till stunderna du älskar, -kärlek till tid.

Spöregnet kanske inte känns som i Bridget Jones dagbok alla gånger, men när du promenerar genom stad och korsar gatorna, vad gör det om det regnar? Dessa tankar slog mig idag, på vägen hem. Jag hade precis avslutat ett telefonsamtal med min fantastiska lillebror, min lillebror som jag alltid har skyddat, en dag kommer jag att behöva honom, lika som han behöver mig. Kärleken till den stolthet, som jag känner över mitt syskon, det gjorde ingenting att vattnet fick mina hårslingor att locka sig, för allting var lagomt, och kärlek till livet det är också kärlek. Det är inte vardag, och självklarhet, men det är tecken på lycka, och fantastisk omgivning.
___

Trots min onda hals, vaknade jag "på rätt sida" imorse, drack nyponsoppa (förkylningsfavorit) till frukost och piggnade till. Dressade classy, i blåa jeans, vit kritstrecksrandig skjorta och grå kofta över, för att bryta den uppklädda looken. Håret i en slarvig knut, vita converse och tanfärgad skinnjacka. Hade körlektion innan jag skulle på föreläsning av mittuniversitetet. Bekanta föreläsare, och jag blev än en gång övertygad om att mitt beslut inför hösten är rätt. Det känns skönt! Lunchade länge med Annakarin, och gick igenom lite från studentkommittén, och naturligtvis, när det gäller oss tjejer, lite annat :) Klarade matte c-lektionen med alla rätt, så jag är glad. Strosade genom stan efter att jag hade slutat, och kunde inte hålla mig från att gå in i lite affärer. Fastnade (o)lyckligtvis för ett par skor, svarta jodphursliknande. Övertygar mig mer och mer, om att jag faktiskt kommer använda dom ofta!

Om en timme går bussen hem till familjen, jag ska möta min fina lillebror innan. Så nu ska jag packa ihop mina saker inför helgen, jag tänker spendera hela helgen tillsammans med mamma, pappa och lillebror. Mysa, och må bra. Det blev ett långt inlägg, fredag i all ära. Stor kram! ♥