Tanke

Ibland tänker jag på Morfar, och undrar om han har det bra där uppe. Om han ser mig, och om han vakar över mig när jag sover. Om han håller en alldeles speciell stjärna för mig, som jag skulle få glittra tillsammans med i sorg och glädje.

Det är inte så enkelt att vara levande på jord, när bemärkelse i närhet befinner sig ovan moln innanför himlavalv. Fäst på jorden kan jag bara önska och hoppas att när motgångar kommer, så ser han mig och när glädje uppdagas så delar han den med mig, trots miltals avstånd, omöjliga att resa. Endast han kan nå mig, vid nedsända gåvor och jag kan besvara vid Gud, och via himlablå.

-En egen stjärna har jag fått bli. Med eller utan dig, jordiskt.