Jag älskar vår

Vad två timmars promenad och lite sol kan göra, är egentligen helt fascinerande. Rödblommiga kinder och ett lättare sinne är bara två av tillstånden jag befinner mig i just nu. Promenerade till Morfars grav, och tände ett fint ljus och mindes lite. Jag småpratade med honom, och bad honom om massor av råd. Arton år gammal är egentligen ingenting att besegra världen med, jag vet egentligen ingenting. Människorna vid Hoppets, måste ha trott att jag pratade med mig själv, men ibland är det rätt okej att inte vara som alla andra och betraktas som konstig. Idag behövde jag prata av mig. Vid lättare steg promenerade jag i övre delen av stan, och kände för första gången för den här säsongen några meter torr asfalt under mina tygconverse, det tillsammans med solstrålarna som träffade mig, livade upp mig och kom med gladare besked.

Nu har jag precis kommit hem, mötte mamma för att gå i affärer en stund, och peppade henne för att införskaffa svarta skinnstövlar, utan klack. Det är något varje tjej behöver i sin skogarderob. Om en stund ska jag åka med henne hem till dom, och sova där inatt. Jag får träffa min älskade pappa, och resten av familjen innan dom beger sig till Stockholm i morgon. (Jag skulle göra precis vad som helst för att få åka dit nu). Jag ska jobba i morgon, och det ska bli skönt, och kul framför allt att träffa alla barnen igen. Bevis på att man inte behöver vara tv-kändis eller känd bloggare för att leva ett härligt liv. Jag blir glad över att få jobba!