He told me I was cute, once..

Det är nu allting händer, jag insåg det nu. Att jag har vilka möjligheter i världen som helst att göra precis det jag vill nu. Drygt tre månader, två månader och 29 dagar typ, sen är jag satt att göra precis som jag vill. Jag längtar till jag får skriva här, eller får. Jag får faktiskt skriva redan nu, men innan någonting är officiellt är det hemligt. Jag har iallafall anmält, sökt och kämpat för detta och resultatet blir mitt första steg på karriärsstegen.

Jag har tvättat klart nu, så nu hänger det tvätt i hela lägenheten och doftar fabulous gott. Har dammsugit och våttorkat golven, och ställt allting på rätt plats. Hur ofta har jag på senare tid hunnit njuta av hur mysigt jag har det här? Jag är förälskad i min inredning, mina uppradade skor i sovrummet, min balklänning och en trenchcoat upphängda på väggen, mina väskor dekorerar min svarta byrå ovanpå och hänger på handtagen. Hur kul är det att ha snygga plagg, om dom ska hänga i garderoben undangömt? Jag minns knappt gårdagen, känns det som. Nu ska jag pyssla om mig själv, mysa ner mig i soffan med veckorevyn, och här ska jag ligga hela kvällen! Skämt åsido, jag vill hitta promenadsällskap, mina ben är rastlösa medan resten av kroppen inte orkar andas själv typ. En lugn promenad borde passa mig perfekt, synd att mina vänner föredrar att vara inomhus. :)

And I still remember it like yesterday.♥Livet är vidare, supermysig fredagkväll till er alla där ute!