Allt som ville sägas, är sagt och ett nytt kapitel öppnas i mitt liv. Jag vet inte i vilken bemärkelse, men av att det känns nytt och härligt mår jag ganska bra. En framtid börjar skapas och mitt sportlov är slut efter ikväll. Två veckor in i mars, min lillebror fyller sexton på tisdag, och får mig att tänka på när jag var sexton. Jag tyckte livet var superenkelt, jag hade precis flyttat när jag fyllde år, jag hade fast förhållande med min dåvarande pojkvän, allting var supergulligt och på rosa moln. Även fast vänner svek och oväntade saker överaskade, så var vi alltid två om det, vilket gjorde allting så himla mycket lättare. Men tiden går, och idag är jag mig själv, endast. Jag är inte i något förhållande, och det har varit otroligt svårt att veta hur man beter sig när man är singel, efter 2,5 år i ett fint förhållande. Men på något sätt har jag lyckats med det också, men det är inte alltid, som ensam är stark, det tror jag inte en sekund på. Att vara ensam och stark handlar nog om att ha en stark omgivning i samma riktning som en själv, fina vänner som piggar upp och en familj som finns nära och stöttar. Livet går ju vidare, fast att det är svårt att känna så. Det gäller bara att tro!
Så, godmorgon fina söndag. Fortfarande sover jag i princip tolv timmar varje natt och är fortfarande trött, men jag bestämde mig i helgen för att inte ställa alarm på morgonen, och istället sova och lyssna på kroppen, det är nog välli viktigt. I eftermiddag ska jag åka med och hämta mamma och pappa på flyget, det har varit konstigt att vara hemma i deras hus utan dom. :) Nu ska jag gå ut i det fina, men kalla vädret och njuta av solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar