Alla drottningars bal och fasa

Nu kommer förmodligen ett inlägg som ingen annan skulle våga skriva, knappt jag heller. Vem vill erkänna att han eller hon står här mindre än två veckor innan sin studentbal utan någon att dela det fina fantastiska minnet med. Inte jag åtminstone. Men här står jag, med elva dagar kvar till min studentbal, den jag har drömt om sen jag började skolan. Att bli balens drottning, med den finaste klänningen och glas-skor. Frisyren skulle vara noga bekostad och gjord, lika så make up, dressning och entré. Med prinsen vid min sida, skulle jag precis som många andra av er där ute drömt om tåga in genom dörrarna efter att ha fotograferats med vänner och hälsats av föräldrar och välkomnas av en lyxig värd med välkomstdrinkar på silverbrickor.

Tillbaka till verkligheten, så är ju inte alls fallet. Jag har den finaste klänning jag kunde drömma om, lika så skor och väska. Men var är min prins? Skämt åsido, någon prins är inte det viktigaste. Men någon att dela denna fantastiska kväll med och att dela dessa minnen med efteråt.

Först är det välli pinsamt att inse att man faktiskt inte har någon att träda dit med, men desto mer realistisk man är så inser man att det inte är något fel. Givetvis är det ingen cinderella story utan en utklädd prins, men det är inte mig det är fel på. Tiden är bara så extremt "omin" och vad kan jag göra åt det?

Naturligtvis saknar jag ändå den där fina inbjudan till studentbalen, haha. Så är livet, och jag är ingen Askungen. Men jag är jag, och jag är bra. Oavsett om jag går med någon, eller inte så kommer det att bli en himla rolig kväll, extra rolig förstås om någon sitter jämte mig.