Halsen, huvudet, magen och fötterna skriker efter en varm dusch och en välli lång natt. Jag har så himla mycket ord inom mig som jag skulle vilja orka skriva här och nu. Men det får komma ett kortare inlägg just nu, så skriver jag mer när jag har fått lite sömn i ögonen och känner mig piggare. Har presterat över förväntan idag. Jag har hållit mitt tal för de nittio stycken ansiktena som kom för att minnas min fina Morfar, samt sjungit tillsammans med min fina lilla kusin & Mariannes fina barnbarn. Jag gick upp, ställde mig inför 180 ögon och läste det jag hade skrivit ihop alldeles själv under de senaste två veckorna. Jag tror inte att jag kan med ord, beskriva min förmåga att tro på mig själv efter det här. Trots att jag hade gråten i halsen och tårarna rann nerför kinderna, så klarade jag det. Men känslomässigt var detta, det mest orättvisa jag har varit med om. Helt ofattbart, hur livet kan sluta så tidigt för vissa människor. ♥
Morfar som alldeles för tidigt togs ifrån mig och min lillebror. Jag hoppas att du såg oss idag, hur begravningen ordnades personlig och vacker för dig. Nu ska jag försöka få i mig lite mat. Efter anspänning och sorg är jag både trött, hungrig och frusen..
Kram till er
Emilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar