Mina vänner, det fredag i all ära, mitt 400:e inlägg här i bloggen och det är lov, äntligen. Kan ni tänka er, att jag har skrivit 400 inlägg, både långa, korta, djupa, mindre djupa texter. Texter som har skingrat mitt liv, inte fullt ut naturligtvis. Men det är ändå jag, i varje text. Ord som beskriver känslor som speglar mig dagligen, eller känslor som jag bara mött ett fåtal gånger. När jag ser tillbaka på texter som är flera månader gamla, känner jag igen stämningen och känslan jag hade när jag skrev, och jag tycker att det är fantastiskt att man kan bevara känslor, genom sammanflätande kombinationer av ord. Jag, vill tacka er som läser och titt som tätt kommenterar det jag skriver. Det händer muntligt dagligen, och lite mer sällan under kommentarsfältet här. Detta beror givetvis på att min blogg inte är så stor och att dom som läser till största del är människor i min omgivning. Men stort tack till er, och jag hoppas att ni fortsätter att följa mig.
Dagen har givit mig mycket. Startade dagen med ett frukostmöte för kassörrollens ordning, vi jobbade en bit på en konkret budget och vissa andra viktiga punkter. Följt av detta tog studentrörelse upp hela dagen. Det ska ordnas, och styras upp ständigt och stress, faktiskt positiv stress känner jag när jag är engagerad. Blev satt på extrajobb, för fikaförsäljningen under lunchen. Personligen har jag ingenting emot detta, men för dens del jag fick stå. Samtidigt pågick leverans med, kakburkar osv. Strul, är nog bara förnamnet över denna kommitté. Men sammanhållning är nyckeln, och vi har roligt. Mitt huvud har varit aktivt och igång precis hela dagen, och jag har bara för en stund sedan kunnat ta lov och lägga bort allt vad studier och plugg heter. Samhälleuppsatsen har nätt och jämnt blivit klar och inskickad och jag har precis ätit middag.
Kvällen för mig, blir en härlig och välbehövlig start på mitt sista novemberlov. Jag ska koppla av, och titta på idol här hemma. Känner inget behov av att fira lovets början på dansgolvet ikväll, kroppen känns utslagen och helt matt efter denna maffiga vecka. Dygnet runt, har viktiga saker cirkulerat runt mig. Men det viktiga nu är att, nu är jag här, och det är fredagkväll. En härlig sådan. Med mängder av känslor, som speglar lättnad, trötthet, glädje och förväntan. För ingen vet, när morgondagen och framtiden plötsligt går hand i hand.
Stora Kramar till er
Emilia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar