Äntligen påväg,

Nu är jag efter veckor av intensiv längtan i ett kaosliv, äntligen påväg. Vart, har jag ingen som helst aning om. Jag har aldrig varit där tidigare. Men ändå, så känns det som att åka hem. Till den stora pappafamn, som alltid finns där. Med samma trygghet, oavsett om jag är 3, 9 eller 18 år. Sitter just nu på bussen, det är ganska mycket folk och jag gissar, för att det är jullov för ganska många från och med idag. Dessvärre inte för mig, riktigt än.

Tänkte sitta och skumma igenom artikeln, som jag ska analysera tills på tisdag. Nu när jag ändå inte har så mycket annat att göra. Jag känner mig själv som världens mest ambitiösa, engagerade människa!