I slutet av en bok, på sista sidan, vid sista ordet. Finner helheten, sammanhanget och budskapet sin givna plats. Det är kallare än den isigaste vinterkväll, och ensamheten är övertygande. Frosten ertappar den nakna huden, och ljusen brinner knappa låga, när tygligheten i orden formas genom luft. Kanske den luft, som aldrig har existerat vid inandning, eller dess motsats. Ge allt.
Sitter här och försöker överrösta kylan som verkligen har intagit min lägenhet. Har tänt massa ljus, och försökt gosa ner mig under filt och täcken. Det verkar inte som att någonting hjälper, jag fryser ändå. Ibland är vinter inte okej, åtminstone inte när det är 26 grader kallt utomhus, och 16 inne. Borde ge mig ut på skattjakt efter, centralvärmestyrningen. Fast det borde vara hyresvärdens jobb. Varmare lägenhet på bottenplan, jatack. Golven är som isplaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar