Till ett annat, så vill jag påpeka, och svara för den otroliga sågning jag råkade ut för idag. Precis som andra människor, så utsätts man för och kommer ivägen för människor, som aldrig kommer kunna glädja sig till andras framgång och lycka. Lika lite, som de kan infinna sig i en annan människas sorg och förtvivelse.
Idag mötte jag, kanske det som gjorde mig mest ont. Att ha blottat sig, i text och ord och i förtroende skrivit med ivern ut i fingertopparna och bli totalt sågad face to face, av en vuxen människa som då i stället ska föreställa en människa i gott exempel. Men istället svarar för raka motsatsen av det goda exemplet, genom att trycka ner och totalt krossa drömmar och framtid.
Idioti, enligt mig. Och mitt i allt, så kom jag på mig själv, att nästan börja gråta. Givetvis ska inte jag, sjunka ihop och ta åt mig av den ogenomtänkta framförda kritiken. Av en vuxen människa som så väl, kunde ha strukturerat upp, och givit mig en bra kritisk blick på text. Istället hasplade hon ur sig negativa kommentarer, i följd. Och fick mig att tvivla på mig själv.
Aldrig, aldrig i hela mitt liv. Tänker jag låta denna människa, som i detta fall är min lärare som tvivlar på mig, låta hennes åsikter och tankar vinna över mig. Det är ju jag som har skapat det jag gör, och inte hon som ska ändra. Jag vet ju att jag skriver bra, och det jag skriver är jag. Jag önskar bara att jag vore mer fram, än vad jag var, och faktiskt sa vad jag tänkte. Hur som helst, så är det inte det som är viktigt. Det som är viktigt, är att jag, aldrig någon gång låter mig tryckas ner av detta, utan att jag fortsätter i samma anda. Det är bara så tragiskt att det finns sånna människor i ens omgivning, energitjuvar i högsta grad.
"Aldrig är kritiken nyckeln till att lägga fram den"
Kramar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar