Men jag kan räcka till för några.
Sitter och läser och skriver om HIV/Aids i Tanzaniaområdet. Det är så fruktansvärt att sjukdomar kan äta upp en människa inifrån utan att det egentligen syns utåt. Usch, jag ryser av obehag, av att det existerar. Men också av tanken att jag sitter här, i min säng och får bra betyg av att vara insatt. Visst kan vi skänka pengar, och bistå som faddrar, men man borde väll kunna göra mer för sin värld, och för alla människor där ute som behöver vår hjälp? Om vi skulle mata världen med kunskapen, och trycka på alla faktorer runt omkring, så kanske vi skulle se en minskning bland smittade och en högre livssiffra.
Nu tänker jag stänga ner mina studier för ikväll. Jag är bara människa och klarar inte av att sitta hela min fredagkväll. Känner dessutom att jag har hunnit komma igång bra. Fortsätter i morgon, och tar bussen till batterigränd och hälsar på istället. Jag kan behöva lite fredagsmys i en annan miljö, än min egen lägenhet som rent ut sagt, skriker plugga när jag går in genom dörren nu för tiden. :)
Tänk på någon, så tänker dem på dig
EmiliaSophia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar