Morfar, till minnes jul.

Benjamin syrsa har precis avtackat årets timme av disneyjul. Barnfilmen "Kan du vissla Johanna" visas på svt1 just nu, och jag känner ett sting av saknad och slag av sorg. Sorg, som inte finner mig lika ofta längre, men som ändå påminner mig vid tillfällen som detta. Saknaden som ständigt finns där, i samband med vardagssituationer när hela familjen är samlade.

Barnets relation till sin antagande Morfar, är bedårande fin. En kille som ser upp till sin morfar, och strålar av glädje över den relation. Filmen får mig att minnas min morfar, och mig själv som barn. Känslan av att kliva in i Morfars lägenhet, vid de traditionella middagarna när familj och syskon alltid var samlade. Den prydligt iordningställda lägenheten, med väggar fulla av upphängda tavlor, och prydnader i vitrinskåpen, blandat med foton på hans barnbarn, jag i mitt ljusa lockiga hår som tre år och min lillebror som ännu yngre. Lite senare i följden av foton i tid, syns min 10 år yngre kusin, och på hyllorna bredvid syns bröllopsfotot på mamma & pappa, och urklippta tidningsfoton, från olika tillökningar i släkten.

Hur det serverades god mat, i dessa långa sittande middagar i salen, med fin-middagsbordet. Jag minns hur jag förväntansfullt väntade på de glädjefyllda spelomgångarna vid flipperspelet. Häftigt tänker ni, och ja. Faktiskt. Men ingen ditigal spelmonter, där det blinkade och hördes ljudeffekter ifrån. Utan ett vackert antikt flipperspel i trä. Där du med dina egna händer sköt iväg de små blykulorna med träpinnen, så att de kunde rulla upp längs ena sidan på spelet och rulla ut på den gröna heltäckande mattan som täckte spelet, för att stanna i en av alla de poängställen som fanns. Och så höll vi på, vi spelade och räknade poäng, jag och Morfar. Min lillebror var med när han blev större, och senare även min kusin. Dessvärre, känns det som en evighet sedan, jag fick med Morfars hjälp använda träpinnen och puffa iväg den lilla blykulan för att kanske låta kulan stanna i poänggropen med 500 poäng. Då var jag lycklig, när hans starka gestalt hjälpte mig att vinna över honom, och som vinst fick vi glass till efterrätt.

Jag ryser av dessa mysiga minnen, jag är glad, att trots att han inte finns här med mig, så kan jag minnas och glädjas till dessa fantastiska och fina minnen.
Jag vill med detta inlägg, minnas min Morfar och härifrån önska honom en fantastiskt god jul, i paradis. Där han får fira över oss alla, i vakandes och änglars sällskap ♥

Nu ska jag tillsammans med mamma, göra iordning julmiddagen. Jag ska göra god sallad, och skära upp frukt och ost. Till detta äts bland annat räkor och diverse fisk. Vi dukar upp, på morfars fina glasservis ikväll. Julmat har vi gått ifrån, för många årsedan. Lägger upp outfitbilder senare.

Kramar på er!