För fyra år sedan, på dagen exakt var jag fjorton år, med förväntningar högre än någonsin. Fjärilarna inne i kroppen som fladdrade när jag mötte en tjej, som idag är en av mina bästa tjejkompisar men som jag på Arlanda för exakt fyra år sedan inte kände alls. Linnéa som blev min språkresekompis, värdsyster, bästa vän och vardag i fyra veckor från och med den dagen.
På Arlanda blandades många fjortonåringars förväntningar när vi fick träffa vår klass, våra ledare och himmelen. Jag syftar naturligtvis på flygningen. De fyra timmar vi tillbringade på planet var början till nya relationer, förälskelse, livslång vänskap och äventyr. Jag lärde känna så fantastiska människor, fjorton år och oförmögen att inte älska nya steg.
Vi landade och vi tilldelades familjer. Borg-Hedley blev mitt efternamn att förlita mig på, sova hos, äta middag med, kliva upp till frukost i köket med, kvällsfika sent på nätterna med, sola vid poolen med, leva med. Jag tillsammans med Linnea hade världens bästa värdmamma, två stycken söta småbröder, Andrew & Luke och världens bästa kille som jobbade i huset. Lite som betjänt, städade, tvättade, skjutsade oss, lagade mat. Alla var så fantastiskt trevliga. Andrew & Lukes mormor och morfar bodde grannar med oss och hade världens största pool i deras trädgård som vi fick använda hur mycket vi ville, och när vi ville. (Vi stannade faktiskt hemma från språk&konfirmationslektionerna en dag för att ligga vid poolen)
Annars gick vi i skolan måndag - fredag mellan 8-12 ca. Vi pluggade engelska och bibeln inför konfirmation. Vi gick i en maltesisk flickskola där vi hade inhemska lärare. Efter lektionerna åt vi medhavd lunch (typ; smörgåsar, vatten & godis från kiosken i skolan) Sen gick våra bussar ut till olika aktiviteter oftast åkte vi direkt till stränderna för att sola, bada eller galet flyga runt efter en båt på uppblåsbara ringar eller madrasser. Befann vi oss inte på stranden vid havet så strosade vi runt i någon kuststad, eller i huvudstaden Valetta och shoppade.
Efter fyra veckor- en hel månad var vi så mycket större i oss själva än den dagen vi skulle åka. Vi hade svetsats ihop i en gemenskap som inte skulle gå att bryta för något i världen. På alla discon på utomhusklubben var det vi som rockade på dansgolvet och på varje beachparty så satsade vi alltid högst i alla lekar- Så härliga minnen!
Så om jag kan rekomendera någon att göra något nytt. Men om jag var fjorton år igen, skulle jag definitivt åka på språkresa igen. Jag åkte till Malta och fyllde fyra veckor med otroligt roliga och underbara grejer. Jag flög första gången, helt utan mina föräldrar och jag växte så mycket efter att ha gjort något som detta. Malta är ett fantastiskt land, och någongång vill jag åka tillbaka. Det är helt otroligt att det har gått fyra år redan, FYRA ÅR- och vilken skillnad på passbilderna som jag nämnde förut. :)
På Arlanda blandades många fjortonåringars förväntningar när vi fick träffa vår klass, våra ledare och himmelen. Jag syftar naturligtvis på flygningen. De fyra timmar vi tillbringade på planet var början till nya relationer, förälskelse, livslång vänskap och äventyr. Jag lärde känna så fantastiska människor, fjorton år och oförmögen att inte älska nya steg.
Vi landade och vi tilldelades familjer. Borg-Hedley blev mitt efternamn att förlita mig på, sova hos, äta middag med, kliva upp till frukost i köket med, kvällsfika sent på nätterna med, sola vid poolen med, leva med. Jag tillsammans med Linnea hade världens bästa värdmamma, två stycken söta småbröder, Andrew & Luke och världens bästa kille som jobbade i huset. Lite som betjänt, städade, tvättade, skjutsade oss, lagade mat. Alla var så fantastiskt trevliga. Andrew & Lukes mormor och morfar bodde grannar med oss och hade världens största pool i deras trädgård som vi fick använda hur mycket vi ville, och när vi ville. (Vi stannade faktiskt hemma från språk&konfirmationslektionerna en dag för att ligga vid poolen)
Annars gick vi i skolan måndag - fredag mellan 8-12 ca. Vi pluggade engelska och bibeln inför konfirmation. Vi gick i en maltesisk flickskola där vi hade inhemska lärare. Efter lektionerna åt vi medhavd lunch (typ; smörgåsar, vatten & godis från kiosken i skolan) Sen gick våra bussar ut till olika aktiviteter oftast åkte vi direkt till stränderna för att sola, bada eller galet flyga runt efter en båt på uppblåsbara ringar eller madrasser. Befann vi oss inte på stranden vid havet så strosade vi runt i någon kuststad, eller i huvudstaden Valetta och shoppade.
Efter fyra veckor- en hel månad var vi så mycket större i oss själva än den dagen vi skulle åka. Vi hade svetsats ihop i en gemenskap som inte skulle gå att bryta för något i världen. På alla discon på utomhusklubben var det vi som rockade på dansgolvet och på varje beachparty så satsade vi alltid högst i alla lekar- Så härliga minnen!
Så om jag kan rekomendera någon att göra något nytt. Men om jag var fjorton år igen, skulle jag definitivt åka på språkresa igen. Jag åkte till Malta och fyllde fyra veckor med otroligt roliga och underbara grejer. Jag flög första gången, helt utan mina föräldrar och jag växte så mycket efter att ha gjort något som detta. Malta är ett fantastiskt land, och någongång vill jag åka tillbaka. Det är helt otroligt att det har gått fyra år redan, FYRA ÅR- och vilken skillnad på passbilderna som jag nämnde förut. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar