Trotsade regnet och stack ut och sprang. Sprang en ny runda, lite mer centralt och lite kortare än mina tolv kilometer runt Frösöberget. Mot söder, och naturligtvis ser jag en kille som jag känner, som jag bara inte kan låtsas att jag inte sett. Så jag vinkar trevligt till honom, och springer vidare. Fast att jag inombords nästan inte orkar en centimeter till. I nästa sekund tutar en bil på mig, och jag kan inte då heller låtsas att jag inte hör, (för vem hör inte en bil tuta) så jag hejar trevligt på denna vita bil som jag inte har en aning vem det är som kör, för övrigt. Nu när jag kommer hem, skriver Annakarin som gick i min klass på facebook att jag inte hade hejat på henne när hon ropade på mig. Ha ha. Det var nog sista gången jag sprang på Söder, vem vill träffa folk när man är ute och springer? Ha ha. Nu ska jag springa ner i tvättstugan och hämta min tvätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar