Nu har vi bloggpaus, ha ha. Vi ligger i princip utslagna i soffan (läs; utmattade efter shopping, fika och biobesök, där biobesöket innbar en fantastisk resa till new york & abu dhabi) Så inte konstigt att vi är trötta nu! Vi strosade i affärer, och fikade/åt sen lunch på Tehuset, sen med skyhöga förväntningar och kilklackar i ljus mocka intog jag tillsammans med världens finaste vän Jennie biosalong 2 och med stora ögon, skratt och gråt reste vi in i och genom filmen. Vilken fantastisk film, Carrie och gänget överträffade definitivt mina förväntningar, -igen! och vad gäller mig själv, jag var fullständigt inne i filmen i varenda sekund av de 120 minuter som speglade tjejernas liv i New York och Abu Dhabi.
Filmen var nog den bästa jag någonsin har sätt, men med de argument och "förkunskaper" att man bör ha sett alla sex säsonger innan samt den första filmen. För att kunna se och uppskatta SATC utan att känna karaktärerna tappar helt sin poäng. Eller vad vet jag, man kanske uppfattar filmen som välli extrem och karaktärerna som halvgalna, eller så inte. Jag rekommenderar verkligen att gå & se denna underbara resa, man kan inte annat än sprudla av lycka och rus när man känner eftertexterna i slutet. Hela jag lever fortfarande på filmen- och det är la så en film ska få en att känna sig- Levande och dyr. Inte galet rädd eller fullkomligt sorgsen.
Nu fortsätter vi tjejhelgen med säsong 1-6 av SATC, eller så hamnar vi ute på balkongen, chokladpuddningen somnade vi liksom ifrån igår.. ..eller åtminstone så pratade vi ifrån den. Den glömdes iallafall bort totalt. :)
Filmen var nog den bästa jag någonsin har sätt, men med de argument och "förkunskaper" att man bör ha sett alla sex säsonger innan samt den första filmen. För att kunna se och uppskatta SATC utan att känna karaktärerna tappar helt sin poäng. Eller vad vet jag, man kanske uppfattar filmen som välli extrem och karaktärerna som halvgalna, eller så inte. Jag rekommenderar verkligen att gå & se denna underbara resa, man kan inte annat än sprudla av lycka och rus när man känner eftertexterna i slutet. Hela jag lever fortfarande på filmen- och det är la så en film ska få en att känna sig- Levande och dyr. Inte galet rädd eller fullkomligt sorgsen.
Nu fortsätter vi tjejhelgen med säsong 1-6 av SATC, eller så hamnar vi ute på balkongen, chokladpuddningen somnade vi liksom ifrån igår.. ..eller åtminstone så pratade vi ifrån den. Den glömdes iallafall bort totalt. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar