Känslorna överöser mig hela tiden och jag tror aldrig att jag har känt något likande förut. Tomt, fritt, skrämmande, skönt, sorgligt. Jag orkar inte riktigt skriva nu, men jag återkommer med uppdatering om min studentdag, som hela den följde mig med känsloladdade stunder med allt från glädjetårar till tårar av lättnad och riktig sorg. Tack ska ni ha, alla som gratulerade mig och tog emot mig igår. Min största dag, någonsin. Jag måste bara vänja mig, först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar