Husväggarna är matta i bakgrunden av den här kvällen. Jag har suttit hemma i sängen och tittat på SATC, försökt koppla bort precis allt och bara fokusera på att vila, vila, vila och ta vara på nuet. Det gör jag, hela tiden men jag känner känslan av att slussas ut i världen efter i morgon och jag vet inte om jag kommer att chockas i samma sekund som jag kliver ut på scenen i Badhusparken, eller om jag är införstådd i vad som händer och hur stort detta verkligen är.
Så många stunder som dessa tre år fått mig att gråta och de stunder som jag har skrattat mig igenom jobbiga och känslomässiga positiva och negativa band till situationer och människor. Vad händer nu?
Jag ska sova nu, och vara pigg i morgon. Ögonen svider, och hjärtat slår lite extra. Det här är en början på något nytt, något bra och helt obestämt ännu. Hjärtligt tack, för tre år. Nu gråter jag snart :')
Så många stunder som dessa tre år fått mig att gråta och de stunder som jag har skrattat mig igenom jobbiga och känslomässiga positiva och negativa band till situationer och människor. Vad händer nu?
Jag ska sova nu, och vara pigg i morgon. Ögonen svider, och hjärtat slår lite extra. Det här är en början på något nytt, något bra och helt obestämt ännu. Hjärtligt tack, för tre år. Nu gråter jag snart :')
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar