Sista året på gymnasiet kan betyda mycket, för mig betyder det sikte mot frihet och massor av gemenskap, därför är det så jäkla roligt att kunna göra sånna här saker tillsammans. Även om det är människor man aldrig kommer att spendera tid med utanför skolan, och efter studenten. Lika mycket som det är så härligt att komma de vänner man har närmare, och kunna skaffa nya vänner av dem man inte hunnit umgås med fullt lika mycket med under dessa tre år.
Två övernattningar, en i tält och en i stuga. Turen till Falkfångarfjället gick av stapeln med packning på skidor i tisdagseftermiddag, 16.30 på ett långt led kämpade vi uppför. Uppför, uppför och uppför. De branta sluttningarna tycktes aldrig ta slut, och de kryssen som märkte ut leden tycktes bara bli fler och fler. Efter ca tre timmar såg vi skymten av något som skulle bli ett bra läger för natten.
Mörkret skulle inta fjället, och den fina fjällsolen skulle strax titta ner bakom fjälltopparna och överlämna oss till natt. I och med att det blev mörkt, kom kylan tätare inpå oss och våra trötta redan lite nerkylda kroppar. Vi slet och satt upp tälten, och lagade mat om vartannat. Vi serverade köttfärsås, tillagat på spritkök. En aning kall, men i den stund hade vad som helst fungerat som en välsmakande måltid. Klockan var nära tio när vi hade ätit klart i mörkret.
Nästa steg var att smidigast möjligt rulla ut liggunderlag, sovsäckar och byta till torra kläder. Vi tre tjejer, jag, Rebecca och Jenny en efter en in i vårat tremannatält och proceduren upprepades gång på gång. -Ut med liggunderlaget, sovsäcken och smidigt försöka byta till torra kläder utan att bli kall mellan klädombytena.
Tillslut låg vi, raklånga på aningen knöligt underlag. Snön under tältet var hård och svår att trampa jämn. Jag och Rebecca bredde brödskivor med skinkost till kvällsfika och lyxade med kexchoklad på mage i sovsäckarna i tältet. Sen sov vi trots allt. Jag själv, frös om fötterna då och då men lyckades åtgärda detta och sova en rätt okej sömn, för att sova utomhus.
Vi vaknade tidigt, när solen gick upp och klockan sju öppnade vi tältet och stack ut våra yrvakna ansiktsuttryck. Morgonsolen värmde disigt med sina knappa strålar så tidigt, men med tiden under morgonen kände vi medan vi lagade frukost på liggunderlagen att den värmde allt mer. Vi serverade självklarheten brödskivor med skinkost och drack rykande het oboy. Något, så god oboy har åtminstone aldrig jag druckit tidigare.
Medan resten av gänget låg fortfarande inne i sina tält och sov den, vi inte kunde drömma om -sovmorgonen. Så placerade vi oss istället, efter att ha plockat ner tältet och packat våra ryggsäckar, i solen, alla tre på två liggunderlag. Där kunde iallafall jag ha stannat hela dagen. Solen sken, och efter som tiden gick blev det varmare och varmare. När fjällen är som bäst fick vi uppleva en fantastisk morgon och förmiddag. Precis som vi önskat innan vi gav oss av.
Vid halv ett när resten, för att säga äntligen hade upptäckt det fina vädret utanför tältdukarna en stund begav vi oss tillbaka mot start, för att nämna vårat mål. 8 kilometer som tycktes extra långa för mig, med ryggsäck och skidor på ryggen för att skona mitt högra knä. I ett soligt fjälltoppsparadis, njöt vi alla av att kämpa i uppförsbackar lika som vi njöt fulländat när det sluttade lätt nedför. Efter 8 kilometer möttes vi av den sista extrema nedfarten, där alternativen inte var så många andra än att (om man ville komma helskinnad ner) sätta sig ned med packning och stavar och försiktigt kana nedåt mot stugbyn och stuga nummer 15.
Vi var äntligen hemma, i en läsvänlig version så låter kanske turen väldigt enkel och i någon mån oseriös, men för att nämna så svettades vi, och vi frös. Vi klev 600 höjdmeter första dagen på 5,7 kilometer och det ÄR brant uppför.
Stuga nummer 15 väntade gästvänligt på oss, mig, Rebecca, Jenny. Vi delade stuga med tre killar från min och Rebeccas klass. Efter att ha hängt upp tält, sovsäckar och fuktiga kläder samt bytt om så lagade vi spaghetti i buljong. Magarna kurrade rejält efter 8 kilometer av endast vatten och bars. Den maten åt vi, som favorit i repris halvliggandes i soffan efter att killarna hade ätit färdigt sina nudlar där. Haha!
Det kändes skönt att ha en stuga som rum över natten, och slippa stöka med tält och kyla. Ni hittade oss förmodligen sittandes runt köksbordet och spelade ruter/hjärter sju enda tills middagen skulle lagas. Vi tjejer lagade kycklingwraps, med wokgrönsaker, cremefraice och tortillabröd, vi dukade för sex personer runt köksbordet, och serverade vattnet i tillbringare. Kycklingröran smakade heaven och alla smaker blandade sig säkerligen välli gott för alla efter en enorm insats.
Efter maten diskade killarna, (vi hade dealat) medan vi tjejer raceade i slalombacken bredvid stugan på plastpåsar. Snön var stenhård, för att inte glömma välli hal på sina håll att där gick utmärkt att åka direkt på sina skalbyxor. Efter trettio minuter var vi ganska anfådda, efter att ha knatat upp för backen några gånger, vi landade inomhus framför SM i hockey, HV71-DIF. Vilken vi följde halvt paralellt med kortspel fram till att djurgården vann i förlängning.
Tröttheten var ett faktum, efter hockeyn avvek vi tjejer och bäddade våra sovplatser med sovsäckar. Denna gång på madrasser och sängar, och jag tror aldrig någonsin att jag har tackat Gud så mycket för att få sova på madrass. Jag sov som en prinsessa, mellan Jennys och Rebeccas sängar och hade ingen lust alls att kliva upp tidigt i morse när alarmet ringde. 7 klev jag, Rebecca och Jenny upp och gjorde frukost. Varm nyponsoppa, bröd med skinkost -fjällmat naturligtvis. Vi städade ur stugan, till viss del och lämnade lite till killarna som nog inte han äta frukost innan vi skulle samlas för fjällsäkerhet nere vid receptionen. Vi var först på plats, som vanligt och frös innan vi kunde lämna tillbaka skidor och pjäxor.
Efter 1 timme och 45 minuters föredrag om fjällsäkerhet från en fjällräddare på plats så väntade bussen hem. Mycket vaggande och lockelse till sömn, alla var vi nog ganska möra och trötta. Vi åt lunch på skolan, och blev välkomna som om vi hade utfört en expedition med bravur. Vi kämpade vi bra, och det var välli jobbigt vissa stunder samtidigt som det var fantastiskt härligt, och ett fantastiskt sätt att uppleva och skapa gemenskap på.
Med många kommentarer om nya fräknar, våra brännor och aningen lättare packning skiljdes vi åt varsina håll. Ingen av oss orkade gå på lektionerna under eftermiddagen. Jag skulle ha somnat vilken sekund som helst. Så till detta långa inlägg, har jag suttit och ätit några bitar väl förtjänt choklad och försökt samla energi till att gå och handla. Kyl och frys ekar tomt. Vid femtiden kommer Andreas hit med Zakita, som jag ska ha över helgen. ♥
Stort tack, till alla fantastiska människor som medverkade på fjällturen. Stort tack till Rebecca och Jenny för grymt teamwork under dessa tre dagar. Tack Andreas, Pontus och Lars för att ni diskade efter middagen igår, och stort tack till fantastiska Anna och Hasse för bra ledarroller under turen. Tack tack tack, vilken fantastisk upplevelse!
Jag lägger upp bilder lite senare, kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar