I tröttaste äventyrs land.

Jag är fascinerad. Jag klarade av debatten idag, trots panikångest och blackout. Jag gjorde det. Jag sa inte speciellt svåra saker, eller djupa argument, MEN jag gjorde det. Just nu är jag bara trött, och med den känslan åker jag hem till familjen över kvällen och natten för middag och återhämtning. Jag är helt slut, i hela kroppen. Jag ljuger inte, huvudet dunkar och armar och ben känns som spaghetti. Hur psyisk ansträngning och påfrestning kan totalt trötta ut hela kroppen. Det är otroligt hur kroppen reagerar vid panikartade eller ångestfyllda situationer. Jag ser ingenting, och kan inte prata när jag blir stressad.

Hela förmiddagen har jag haft språklektioner, och tröstat mig med att min lärare Anna talade om att jag förmodligen hinner göra klart tyskasteget långt innan studenten. SKÖNT! Efter detta, mötet om studentdagen och övrigt jobb med studentkommittén känner jag mig helt matt. Jag skulle behöva en lång joggingtur, men pga mina knän så har jag förbjudits nudda mina joggingrundor i snabbare hastighet än gående. Det känns så himla tråkigt när jag har väntat hela vintern på att få börja springa på torra vägar igen.
Jag ska alltså inte ut och fira de 50 dagar som är kvar till min student ikväll. Jag känner mig helt enkelt för trött, och jag har definitivt alldeles för mycket att göra. Så, jag hoppas på choklad och tvkväll hemma hos familjen även fast det bara är onsdag.

Här kommer en bild på mig, i min studentmössa, kokarden är i fel färg, abcgruppen skulle skicka en ny. (Den ska egentligen vara silverfärgad i metall, med en blå diamant)