Ibland älskar vi någon, fast än att denne sotat ner ordet. Fast än att denne bibehåller sig stoltheten efter sotningen. Vi älskar någon, för den bukett denne gav oss för en evighet sedan, trots att idag så svider endast hjärtat, och blommorna förlänge sedan är vissna.
Vi älskar någon, som lämnat jordelivet och vi älskar någon som ännu inte landat där. Det finns inga begränsningar, vi älskar någon, mot alla odds och vi älskar någon som svirat våra hjärtan, utan hand.
Några ord, en måndagskväll för tanke.
Något som allt för sällan medges.
Något som allt för sällan medges.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar