Andas, framtiden är i morgon.

Sprang tills jag inte kunde andas längre, när suget i benen var så övertygande att stegen inte kunde tas ut längre, när lungorna sved och andetagen bara slutade som tårar. Ja, jag grät nog faktiskt- av rent adrenalin och envishet sprang jag om alla jag såg. Jag vet inte vilken tid jag valde att sticka ut, men det var fler än jag som sprang- dom flesta för att träna antar jag- jag för att springa ifrån livet. Jag sprang ut till min favoritbrygga här, med musik i öronen och lyssnade på vågorna samtidigt som det regnade- innan jag sprang hem igen.

Nu känns det iallafall bättre- jag har ont i hela kroppen, efter dagens träning och springturen. Men efter en varm dusch, lite fika och idol så känner jag mig lite bättre. Nu ska jag nog sova snart, på fredag åker jag till Hudiksvall med mamma och pappa för lite miljöombyte- höst vid havet en helg.

Jag som är totalt oinsatt i politik just nu- gula, röda, gröna, vita, blåa liksom- jag såg nyligen SDs valfilm. Så jäkla tråkigt att vi har, eller ja skulle kunna ha en politik som styr helt emot ett jämnställt samhälle. ALLA är lika mycket värda, oavsett hudfärg, bakgrund, ålder osv. ALLA är fina människor som har något att tillföra. Bort med landsgränserna säger jag- Sverige är så otroligt viktigt för familjer eller enskilda individer som kommer som flyktingar eller frivilligt. Bort med definitionen av en person från ett land. Vi lever i samma värld- varför inte kalla oss, att vi är jordiska, istället för svensk, norsk, iransk, afghansk osv. Vi lever ju i samma värld- vi skulle kunna göra den ännu mer gemensam.