Baksidan av ensamhet

Den där ensamheten som uppdagas när alla ens vänner i princip flyttar ifrån en och man inser att man är själv veckor, som helger, dagar som kvällar. Det är hemskt, och just där är jag nu. Alla har liksom startat sin framtid- medan jag är kvar här typ. Det är fruktansvärt tråkigt, och man inser hur oändligt mycket tid det finns. Jag har problem med att få en dag att gå ibland. Städa, träna och laga mat är det jag gör i stort sätt. Är det någon som känner igen sig? Förut kunde jag tycka att ensamhet var ganska skönt, jag hade inga problem med att spendera helgkvällarna hemma. Men nu börjar det bli riktigt tråkigt.

Fredag, inga klackar i taket. Jag sköt upp min vilodag till i morgon, och tränade ett jobbigt bodypumppass innan jag kom hem och lagade middag. Jag blir helt konstig av att bara vara hemma dom dagar jag inte jobbar. Hoppas på mycket jobb nu fram till jul. Jag åt pastapesto, fast med risnudlar och tomat&basilikapesto med pinnar till middag sen har jag kollat på idol och myst. Jag har träningsvärk i hela kroppen, galet härligt. Hade tidigare idag världens sug att hitta på något, men som vadå? Snart är iallafall fina Rebecca hemma i stan igen, det har verkligen varit låååånga månader sen hon åkte till Spanien. Så världens största välkommen hem på onsdag! Jag har saknat dig alot!

Just nu visas filmen Se upp för dårarna på TV4, i morgon är det lördag och jag är så extremt sugen på att umgås med mina tjejkompisar, fika i timmar och shoppa. Det låter la som hälften inte kommer att uppfyllas, alla är på andra håll och jag har lovat mig själv att inte shoppa, fika är ingen hit helt själv en lördag när det kryllar av människor. Så jag får helt enkelt försöka spendera lördagen på bästa sätt ändå och hålla ut tills Rebec kommer hem, och innan jag åker till Cee i november. Usch vad långt bort det känns.

Upp med hakan fröken EmiliaSophia, tiden går fort.