One of a kind

Jag är kvar hos Jennie fortfarande, har ätit god mat med henne och hennes pojkvän. Jag powerwalkade hit, i know- borde ta hänsyn till förkyldningen och vice versa. Men jag blir så rastlös. Iallafall så snodde vi ihop scones med rivna morötter i som vi åt med marmelad och ost samtidigt som vi pratade vid köksbordet. Sen dess har jag liksom inte kommit härifrån. Ha ha. Om en halvtimme ska jag åka buss hem och minska risken för att utveckla öroninflamation typ. Halsen börjar redan kännas bättre- det blir en lång natt nu för att få bort förkyldningen helt sen ska jag uträtta massa ärenden i morgon.