Känsloutlopp på fem minuter.

Det är som att med vädret kommer allt det jobbiga också. Idag har det varit kallt och det har blåst och regnat hela dagen. Höstruggigt, minst sagt. Trots det har jag hunnit med ganska mycket- men hamnar här nu ikväll- efter träning och plugg i jobbiga tankar. Ständigt funderar jag på vad jag vill göra, vad jag vill göra i morgon- eller vad jag vill göra efter jul, om ett år- i framtiden. Men det är som att ingenting vill ge sig till känna, just nu vill jag göra allt- eller ingenting. Jag vill flytta, men för att flytta behöver jag antingen ett jobb, eller någon annan anledning (typ; plugga). Vad vill jag jobba med? Jag vet inte- vad vill jag plugga? Jag vet inte det heller. Jag får panik över att tiden går- och jag har panik över det där j***a körkortet. GAH!

Men jag känner mig själv, jag blir alltid hyperstressad över allting- förstorar upp det mesta, när det inte riktigt går som det ska. Det är la egentligen inte så farligt- men det är så otroligt tråkigt. Jag vägrar gå här och inte göra något på dagarna- det är inte skönt, det är inte kul, det är vidrigt. Jag har sökt jobb som en galning, och jag hoppas hoppas hoppas att det ordnar sig snart.

Jag har saker att se fram emot, men det är så jääääääkla tråkigt när hela världen känns så långt borta. Okej, jag lovar- nu rycker jag upp mig. Ut & springa är det som gäller- och i morgon- ska jag köra all in, försöka hitta jobb och bli bäst i världen. Nästan.

Snacka om efter studenten-kris, haha. Ingenting är perfekt, och ingen har ett liv som är perfekt ut i fingertopparna varje dag. Så, till alla som tror det- så är detta inlägg speciellt skrivet för er. ALLA har upp och nedförsbackar i sitt liv.