It wont be. ♥

Det är samma nu, som du uttryckte då- för flera dagar sedan, eller flera år i morgon. Det är samma år som det vore vår, höst, eller kanske vår älskade sommar. Men det är inte samma sommar som vi älskade, det är två somrar för tidigt, eller tio försent. Klockan är överdriven, alldeles för snabb- så går den för sakta- när jag tittar upp i morgon, så började sommaren började igår.

För vilken vänskap, som orkar hålla i sommar, vinter eller älskade vårrus är värd att höjas. I samma ögonblick som jag tittar upp, när sommaren började igår och vintern börjar isa kring mina händer. Våren smälter likt stearinljus i adventsljusstaken längs fönsterkanten. Bara för att jag inte hinner uppfatta, uppskatta tiden. Men vem är kapabel?

När jag var liten kunde min pappa ordna allt, idag är världen så mycket större än mitt flickrum. Nu har jag egna grannar, egna sociala nät, egna ansvar. Jag har åstadkommit och byggt upp fina omgivningar- fast att jag inte är så gammal än. Jag är nitton år, älskar att skriva, och jag har skapat och skänkts helt egna årstider.

Jag älskar sommar, och ibland älskar jag vintern. Jag älskar övergången till höst och tända ljus, jag älskar övergången till vår och smält snö. Det kanske är ett starkt ord, och älska är obegränsat. Jag är förmögen att älska min morfar som har lämnat jordelivet- som bevisar att älska är det största möjliga, det enda som övertygar om att rymden inte är störst av allt.

Det är samma nu, som det var i morse. I gryning, i skymning, i tro och i hopp. Slå upp ögonen och älska gårdagen, älska morgondagen- fastän du inte kan kontrollera dess framtid. Älska dina nära trots att de befinner sig himlamil ifrån dig. Det ska inte vara svårt. ♥